MIN GRÖNA VARDAG: att arbeta med miljö i EU

Big Jumper Day

2012-02-08T17:10:00.002+01:00

Nej, det handlar inte om en friluftsdag med stav- eller längdhopp.

Utan om en belgisk skol-miljökampanj - "Journée Gros Pull" som det heter på franska - som även den Europeiska skolan tycks haka på. Idén går ut på att eleverna nästa måndag ska pallta på sig extra stora varma tröjor, eftersom man då avser sänka innetemperaturen på alla skolor med 2 grader och på detta sätt spara upp till 14% av energiåtgången för uppvärmning. Tröjorna ska man ha på sig för att slippa frysa.

Med tanke på att vi har haft 10-15 grader kallt i Bryssel de senaste dagarna (ovanligt kallt för den här breddgraden) så kan säkert energibesparingen vara ganska betydande - även om det i det stora hela förstås har en högst begränsad inverkan på den totala enerigförbrukningen och nog har långt större betydelse som ett sätt att öka miljömedvetenheten än att på allvar ta itu med miljöproblemen.

Frågan är vad ska man tycka om detta initiativ? Som miljövän kan man väl i princip inte vara annat än i grunden positiv; det blir ett bra tillfälle att prata miljö och energi med morgondagens generation, både hemma och i skolan, och förhoppsningsvis bidrar det till att på lite sikt skapa acceptans för mer verkningsfulla miljöåtgärder.

Samtidigt finns det risk att man återigen lär sig att det är individens ansvar att lösa miljöfrågorna (när det i själva verket handla rom systemfel) och att miljöproblem endast kan lösas genom personliga uppoffring (i detta fall genom att frysa). Inte helt lyckat.

I Belgien vimlar det av dåligt isolerade hus (och skolor, skulle jag tro), och en större satsning på att extraisolera offentliga byggnader eller skapa incitament för att spara värmeenergi i större skala skulle nog vara långt mer effektivare. På kommissionen har man faktiskt gjort en hel del för att minska energiåtgången, bl.a. sänker man temperaturen i kommissionens byggnader avsevärt under helgerna (vilket för övrigt ger en bra anledning att inte jobba helg).

Men det ena utesluter ju inte det andra. På måndag ska jag prata miljö och energi med grabben.

Dubbat eller odubbat?

2012-01-31T16:13:00.010+01:00

På flyget hem från medverkan vid ett möte med svenska miljömyndigheter och näringsliv i Stockholm förra veckan, där jag bl.a. föreläste om EU:s framtida luftvårdspolitik, läste jag med intresse en ledare om stadsluft och EU-regler i DN.

Ledaren tog upp ett intressant dilema, nämligen att trafiksäkrare dubbdäck i vintertrafik leder till fler små hälsofarliga partiklar i luften.

I Oslo har man lagt på en avgift för dem som använder dubbdäck. Med denna ekonomiska morot detta har norrmännen fått ner partikelhalten i stadsluften, samtidigt som de stadsbor som allra mest behöver dubbdäck (dvs de som ofta reser långt utanför stadskärnan) fortsatt kan använda sådana (dvs inget generellt förbud).

Sverige fälldes förra året av EU-domstolen för att ha brutit mot EU:s gränsvärden för partiklar i Stockholm och några andra större städer mellan 2005-2007, och nu gäller det att visa EU-kommisisonen att man vidtar åtgärder. Kanske kan det norska exemplet visa vägen framåt.

Även Bryssel lider av höga partikelhalter, men knappast från dubbdäck. Det är nog bara en och annan nordbo som byter däck i Belgien - normalt har vi ju knappt någon snö här. Istället är det höga halter av kväveoxider, ammoniak och andra föroreningar som skapar s k sekundära partiklar.

Idag var det -9 grader på morgonen (mina tunna cykelvantar förslog inte långt) vílket är köldrekord för denna säsong, och häromdagen fick vi någon millimeter snö. Om det blir mer av den varan så drabbas vi av sedvanligt trafik-kaos eftersom belgarna är notoriskt ovana vid snö i trafiken. Med eller utan dubbdäck.

Interior design

2012-01-26T16:13:00.001+01:00

Det slår mig att det finns en viss förkärlek för möbler och inredningsartiklar i den här branschen.

Här följer ett typiskt exempel på ett inlägg under ett förhandlingsmöte.

"Thank you, Mr Chair, for giving me the floor.

With reference to the comments just made by the distinguished member of the bureau, there is a window of opportunity to table a new proposal on emission ceilings."

Man skulle tro att det snarare handlar om en heminredningsffär än ett FN-möte om nya utsläppstak för miljöföroreningar.

SEG rapport

2012-01-24T13:39:00.001+01:00

Klipp ur en artikel om SEG-mötet förra veckan:

"EU air quality legislation should pay more attention to ultra-fine particles and black carbon, according to the preliminary findings of a consultation ran last year as part of an ongoing legal review. The results were presented at a stakeholder meeting last week. Other important issues included providing more consistency between EU air quality standards and requirements and other pieces of legislation such as Euro norms for vehicles.

Another recurring demand was that air quality legislation should continue to provide some degree of flexibility, particularly through derogations. Several calls were also made for more stringent standards, mainly from environmental groups.

The most pressing issues for member states are improving integrated assessments, policy coherence and tackling ultra-fine particles and black carbon. Several also said the directive on arsenic, cadmium and other toxic pollutants should be integrated into the main framework directive on ambient air quality.

Unsurprisingly, business associations insisted on having a level playing field within the EU and internationally. Action on very harmful particulate matter was also seen as an important issue, although it is difficult to draw firm conclusions from the responses given the relatively low level of business participation."

en SEG dag

2012-01-19T21:08:00.003+01:00

Många tror att EU-kommissionen fungerar som en sluten verkstad som varken bryr sig om eller har befogenheter att lyssna på vad olika intressegrupper tycker och tänker om olika förslag och initiativ. På sin höjd kanske man tar intryck av resursstarka lobbyister från industrin och stora medlemsländer - i ett sent skede i beslutsprocessen.

Möjligen var det så förr. Men idag stämmer det dåligt, i varje fall på mitt område. I det intensiva och omfattande arbete som nu pågår för att ta fram en uppdaterad och förstärkt luftstrategi för EU så lägger kommissionen ner ett stort arbete för att informera alla tänkbara intressegrupper och ta in synpunkter även i ett mycket tidigt skede. Inga hemliga planer smids i det fördolda.

En av de viktigaste kanalerna för detta är Stakeholder Expert Group - eller "SEG" som vi kallar den i vår interna förkortningsjargong. Gruppen består av allehanda intressenter från både medlemsländer, miljörörelse, industri och forskningsvärlden - totalt sett ett hundratal personer. Just nu pågår ett tvådagarsmöte där kommissionen både presenterar alla pågående initiativ och projekt som ska ligga till grund för översynen, och uppmanar till konkreta inspel och förslag.

Tanken är att ALLA goda förslag och synpunkter ska fram i ljuset, oavsett var de kommer från. Därför har kommissionen under hösten 2011 också genomfört en internetkampanj där man har bjudit in både experter och allmänhet att svara på en enkät på nätet om hur EU:s luftpolitik bör förändras och förbättras.

Det är mycket resurskrävande att skapa kanaler och system för att ta in och beakta synpunkter från en bredare publik. Samtidigt får kommissionen på detta sätt tidig information om olika intressegruppers prioriteringar, vilka handlingsvägar och alternativ som diskuteras bland både initierade och lekmän, och argument för och emot olika handlingsvägar.

Slutenhet är inte längre á la mode. Vilket i slutändan alla vinner på. Liksom EU:s luftmiljö.

Danskarna tar över

2012-01-11T17:26:00.007+01:00

Tillbaks i Bryssel efter en blöt och blåsig jul- och nyårshelg i Sverige; här känns det mer som vår än vinter, med en hel del sol och ofta över 10 grader varmt.

På kontoret råder redan ett närmast frenetiskt tempo med ständigt nya uppgifter i form av utvärderingar, breifings, kick-off-möten, telefonkonferenser, strategipapper osv osv. Nästa vecka arrangerar vi också ett större två-dagarsmöte med "Stakeholder Expert Group" för att samla intressenter från myndigheter, näringsliv och miljörörelse för att informera om och få synpunkter på det pågående arbetet med att ta fram en ny luftstrategi för EU.

Även den danska statsapparaten lär ha bråda tider, då de nu tar över EU:s ordförandeklubba under de kommande 6 månaderna. Vi kommer att samarbeta nära med dem för att avsluta förhandlingarna om ett reviderat Göteborsprotokoll med nya utsläppstak för 2020.

Danskarna satsar stort på miljö, vilket bl.a. framgår av deras övergripande prioriteringar. Under deras lutheranska slogan "Europe at work", lyfter de fram följande fyra områden:

1.A responsible Europe

2.A dynamic Europe

3.A green Europe

4.A safe Europe

De kommer bl.a. att återuppta diskussionen om kommissionens förslag till långsiktig färdplan för klimatpolitiken till 2050, som strandade efter polsk blockering förra sommaren. Man får hoppas att de lyckas bättre än ungrarna på denna punkt.

De har nu ett halvår på sig att göra Europa grönare. På miljödirektoratet ska vi göra allt vi kan för att hjälpa dem på traven.

En grève

2011-12-21T12:39:00.019+01:00

På många håll i Europa arrangeras nu generalstrejker (grève, som det heter här) i protest mot nedskärningarna i välfärdssystemen.

Belgien är inget undantag. Nu när man nu efter det långvariga politiska dödläget äntligen har fått en ny regering efter valet 2010 så finns det ju faktiskt något konkret att rikta sin ilska mot (att protestera mot en expeditionsministär torde kännas ganska meningslöst).

Det facken särskilt upprör sig över är regeringens förslag att reformera det nuvarande ganska generösa (och därmed dyra) pensionssystemet - något som Sverige gjorde redan på 90-talet under den dåvarande ekonomiska krisen.

Så i morgon kommer Belgien att stå stilla. Bl.a. kommer alla kommunala färdmedel att slås ut, och flertalet andra verksamheter kommer också att ligga nere.

Oturligt nog har vi sedan länge planerat att resa till Sverige just i morgon; jag börjar så smått förbereda mig mentalt på att istället tvingas fira jul i Bryssel.

Det är säkert ingen slump att facken gärna planerar sina storstrejker i anslutning till storhelger. På så vis blir det två flugor på smällen - dels får de som strejkar en "extra semesterdag", dels får strejken ett större genomslag eftersom det blir fler människor som drabbas och förargas.

Om det nu är det som är målet.

Förhandlingsmöte i Geneve: Många bollar i luften

2011-12-19T10:02:00.000+01:00

Kommissionen har som nämnts tidigare mandat att leda och företräda hela EU i FN-förhandlingarna om luftkvalitet.

Hela förra veckan arrangerades ett 5-dagarsmöte med exekutivkommitten under FN:s luftvårdskonvention LRTAP. Huvuduppgiften är att revidera det s k Göteborgsprotokollet för att sätta nya gränsvärden och utsläppstak för 2020 för 5 olika luftföroreningar (svaveldioxid, kväveoxider, partiklar, ammoniak och flyktiga organsiska ämnen) så är skadliga både för miljö och hälsa. Nuvarande mål gäller till 2010.

Förhandlingarna kunde inte helt avslutas men man tog ett stort steg framåt, för att ett nytt protokoll ska kunna antas i april/maj nästa år.

Det är ett riktigt slavgöra att både ansvara för EU:s interna koordinering (där medlemsstaterna ofta drar åt olika håll) och representera EU utåt i förhandlingarna. Själv hade jag ett särskilt ansvar för förhandlingarna kring två av de mer politiska frågorna, dels de nya 2020-taken och dels nya åtaganden för att minska utsläppen av "Black Carbon" (som utöver miljö- och hälsoproblem också bidrar till klimatuppvärmning på kort sikt).

Så här kunde en typisk dag i Geneve se ut:

07.00 Väckning på hotellet
07.30 Frukostmöte mellan kommissionen och inkommande danska ordförandeskapet
09.00 EU-koordineringsmöte; kommissionen leder mötet (tillsammans med ordförandeskapet) och föreslår förhållningslinjer
10.00 FN-mötet börjar; kommissionen förhandlar och talar för EU:s räkning
13.15 Lunchmacka framför datorn
14.00 Nytt EU-koordineringsmöte
15.00 FN-mötet återupptas
18.00 Avslutande EU-koordineringsmöte
19.00 Mottagning
20.30 Arbetsmiddag med amerikanska delegationen
23.30 Tillbaks på hotellet för att komplettera och uppdatera EU:s anförande och förhandlingsposition inför morgondagens EU- och FN-möten

Det låter kanske som en överdrift med arbetsdagar som börjar halv åtta och pågår till midnatt - men så går det faktiskt till.

Imponerande siffror

2011-12-08T12:55:00.000+01:00

Jag har nog aldrig arbetat mer med siffror och tabeller än på detta jobb. Det har bl.a. inneburit att jag har fått lära mig lite mer avancerade excell-funktioner för att kunna hantera och strukturera stora datamängder.

I den senaste excell "workbooken" så har jag listat - medlemsstat för medlemsstat liksom för hela EU - modellerade och rapporterade nationella utsläpp för 2005, modellerade utsläppsminskningar till år 2020 i procent och i absoluta värden för tre olika scenarior, medlemsstaternas egna motsvarande bedömningar för 2020, skillnaden mellan dessa båda modelleringar, och slutliga förslag från kommissionen. Allt detta för fem olika luftföroreningar.

Det blir en hel massa data och en hel massa tabeller. En av de största utmaningarna är att presentera alla dessa siffror på ett överskådligt och lättbegripligt sätt. För att lyfta fram den viktigaste informationen använder jag en bl.a. ett mer eller mindre sinnrikt system av olika färger, fetstil och ramar i tabellerna.

Så härom dagen kom en kollega in i rummet i ett separat ärende. Hennes blickar drogs obevekligt till datorn, och hon syntes bli djupt tagen av den färgranna excell-tabellen. "WOW! That is a BEAUTIFUL set of tables!" utropade hon - och lät nästan lite avundsjuk. Det lät snarare som om hon kommenterade en snygg sportbil än en lista med siffror.

Man måste alltså inte nödvändigtvis ha en Ferrari eller en Rolex för att imponera på sin omvärld. Ett färgrann excell-tabell kan också göra susen.

Mitt jobb enligt miljörörelsen

2011-12-02T12:30:00.000+01:00

AirClim heter en Sverige-baserad miljöorganisation som är mycket aktiv i frågor som rör luftkvalitet och klimat.

I deras tidning "Acid News" beskrivs de pågående internationella förhandlingarna on nya utsläppstak för 2020 för alla viktiga luftföroreningar (svaveldioxid, kväveoxider, partiklar, ammoniak och flyktiga organiska föroreningar) under FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP på ett mycket bra och begripligt sätt (se t.ex. oktobernumret, sid 12-14).

Just nu jobbar vi hårt på miljödirektoratet för att i samarbete med medlemsländerna lägga sista handen vid EU:s positioner inför nästa förhandlingsmöte i Geneve som hålls veckan för jul.

Utmärkt att miljöorganisationerna bevakar och uppmärksammar lufmiljöfrågan, för att sätta press både på oss här i EU-kommissionen och medlemsländerna.

EU-kommissionen föreslår miljöböter för EUs ordförandeland

2011-11-28T18:14:00.002+01:00

Tidigare har det krävs två långdragna juridiska processer i EU-domstolen med fällande utslag för att enskilda medlemsländer ska kunna bötfällas för bristande genomförande av EU:s lagstiftning.

Men enligt det nya fördraget kan böter i vissa särskilt uppenbara fall utfärdas redan efter en första fällande dom.

Kommissionen föreslår nu att flera länder ska bötfällas för att man inte tillämpar EU:s miljölagstiftning som man ska. Bl.a. anser man att ordförandelandet Polen ska betala ca 130.000 euro per dag fram till dess man har införlivat ("transponerat", som det heter på eukrat-språk) EU:s luftkvalitetsdirektiv och havsmiljölag i sin nationella miljölagstiftning. Båda regelverken skulle ha börjat gälla i nationell lagstiftning senast i juni/juli i år.

Här kan man läsa mer.

Håller Europa på att avveckla sin miljöpolitik?

2011-11-22T09:57:00.000+01:00

- "See you at the next meeting!"
- "Well, maybe, but I am not sure that I will be coming back to Brussels for a while. In fact, I am not sure I have a job next week."

Detta budskap fick jag när jag samtalade med några miljödepartmentskollegor från ett stort medlemsland i södra Europa efter en workshop som vi organiserade härom veckan. De berättade att miljöbudgeten skulle skäras ned med hela 90% (ja, nittio procent) som en del av pågående besparingsåtgärder.

Vid samma möte saknades flera kollegor från södra Europa - resebudgeten för att delta vid miljömöten i Bryssel hade helt enkelt dragits in. En miljökollega som trots allt hade fått resan beviljad bodde över hos goda vänner för att spara in på hotellkostnader.

Samtidigt nås vi nu av rapporter om att den nyvalda spanska högerregeringen väntas lägga ner sitt miljödepartement helt, prioritera ner klimatfrågan och medvetet främja vägtransporter på bekostnad av miljö och hälsa.

Håller Europas miljöpolitik på att avvecklas? Kommer euro-krisen att resultera i en successiv nedmontering av utsläppsregler och miljöskatter?

Också på andra håll i Europa tycks den gamla myten om att miljöpolitik är ett hinder för ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft få allt starkare fäste. De som vill bevara gammal smutsig teknik på bekostnad av nya miljösmarta investeringar vädrar morgonluft. Allt fler verkar på allvar tro att färre och svagare miljöregleringar är nödvändigt för att rädda EUs havererade ekonomi.

Det underligaste med detta argument är det stämmer så dåligt rent empiriskt. Vilka länder i EU har den starkaste ekonomin idag? Tyskland, Sverige, Danmark, Frankrike, Holland. Inte direkt länder som är kända för svag miljöpolitik.

Trots detta så tycks de krafter som vill föra tillbaks EU:s miljöpolitik till stenåldern få allt större gensomslag - även i politiska val (USA tycks se en liknande utveckling). Och EU-kommissionen, som trots allt fortfarande hör till dem som försvarar en stark miljö- och klimatpolitik i EU, blir alltmer bakbunden av motsträviga medlemsstater med miljöministrar som saknar både makt, pengar och anställda, i den mån de inte redan har ersatts av ställföredrädande industriministrar.

Turistattraktion

2011-11-20T12:49:00.000+01:00

På vägen ut från den polska pantomimbarocken fick vi med oss en liten turistbroschyr - "Main Tourist Attractions, Region of Lodz". Bland gamla ånglok, pittoreska slott och krigsmonument listas också själva kolkraftverket Belchatow som en huvudattraktion, under den något dubbeltydiga rubriken "Regional curiosities - Down the pit".

Så här ska turisterna lockas: "The Belchatow mine is the biggest and most modern opencast lignite mine in Poland. The size of the strip mines and machines working there can make tourists giddy. Visitors are really impressed by the strip mine seen from viewing terraces in Kleszczow and from outer dumping grounds. Visitors can drive off-road vehicles provided by the mine to get down to the pit (difference in elevation 200m) where you can admire gigantic diggers and dumping conveyers at work and learn something about the mine."

"Giddy" (som betyder yr eller vimmekantig), "impressed" och "admire" är onekligen intressanta ordval i sammanhanget, för en av Europas mest miljöförstörande verksamheter.

Polsk brunkolslobby och barock-pantomim

2011-11-18T17:52:00.002+01:00

Jag var igår bjuden på ett litet party organiserat mina tidigare polska miljöattaché-kollegor. Det blev en ganska unik upplevelse.

Inledningsvis lyssnade vi på ett föredrag av en representant from det polska energiföretaget PGE, som producerar nästan häften av all el i Polen. PGE ville förstås visa upp sin grönaste sida, och talade sig varm för både hållbar utveckling (vilket också inbegrep att skapa arbetstillfällen...) och conceptet "clean coal".

PGE driver bl.a. det i miljökretsar ökända kraftverket i Belchatov - enligt uppgift Europas näst största utsläppskälla av kväveoxider och 10e största utsläppare av svaveldioxid. Bränslet - brunkol - tas direkt från ett jättelikt dagbrott i närheten av kraftverket.

PGE sade sig vara mycket stolta över att kunna "acceptera" EU:s nya miljölagar i industriutsläppsdirektivet och klimatpaketet. En av mina nordiska kollegor konstaterade att ett sådant uttalande knappast hade gått hem i Skandinavien - där hade förväntar man sig att ett företag som anser sig vara progressivt på miljöomådet ska gå mycket längre än EU:s grundläggande utsläppskrav.

Därefter fick vi se en mycket originell liten show av en polsk teatergrupp som har specialiserat sig på "barock-pantomim". I full utstyrsel och accompagnerade av Bach (vem annars), spelade man up en avancerad pantomimteater som också involverade en fascinerad om än ganska motsträvig publik.

Onekligen en av de mer ovanliga torsdagskvällarna man har upplevt i Bryssel.

2011-11-11T18:28:00.000+01:00

En tung arbetsvecka är snart över, fylld av möten, deadlines för dokument och telefonkonferenser med experter från medlemssländer. Bl.a. har vi ingående diskuterat vad som kan antas vara realistiska utsläppsmodeller för hur mycket utsläppen av olika förordningar såsom svaveldioxid (SO2), kvävoxider (NOx) och partiklar kommer att minska till 2020 om man genomför existerande EU-miljölagstiftning. Målet är att till slut enas om utsläppstak som sedan ska slås fas till juridiskt bindande bindande mål i FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP i vår.

Det intressanta är att även om det finns många olika uppfattningar om exakt hur långt man kommer till 2020, så är man i stora drag överens om storleksordningarna: det handlar om 50-60% minskning eller mer för svavel, runt 40-50% för kväve, och 30-40% för partiklar för EU som helhet. Då ska man också ha i åtanke att EU sedan 1990 redan har minskat t.ex. svavelutsläppen med ca 80%.

Oavsett hur man räknar, och även om man kanske gärna hade sett ännu större utsläppsminskningar, så inser man att EU faktiskt har en ganska stark miljöpolitik på plats redan. Stora delar av utsläpspreduktionerna kommer av lagkraven i industriutsläppsdirektivet om att tillämpa bästa möjliga teknik för tung industri och kraftverk, andra härstammar från EU:s standarder för avgasutsläpp (Euro 5 och Euro 6).

Det är nog tur att inte dessa EU-lagar förhandlades i dessa dagar - sannolikheten är stor att de hade blivit rejält urvattnade.

Egyptisk-inspirerad Halloween

2011-11-03T10:26:00.000+01:00

Skönt med några några dagars andrum, mitt i den annars så tunga oktober-novemberperioden på jobbet. På kommisisonen har man två extra röda dagar, alla barn är lediga hela veckan från skolan och flertalet av kollegorna passar därför på att ta extra ledigt under klämdagarna för att få en hel veckas ledighet. Själv sliter jag med att ta fram ett nytt förslag till nationella utsläppstak, men har ändå en något lugnare vecka eftersom mailkorgen inte är lika sönderbombad och telefonen håller sig någorlunda lugn.

För ovanligheten skull finns det t o m lite tid för att reflektera och tänka efter.

Bryssel visar fortfarande upp ett underbart höstväder, med vackra rödgula färger i stans alla parker. På allhelgonaafton besökte vi en stor utställning om historien kring upptäckten av farao Tutankhamuns grav. Dagen till ära var barnen utklädda till vampyrer och skelett. Arrangörernas utlovade halloween-monster uteblev tyvärr av någon anledning, men den återskapade mumien var nog alldeles tillräckligt ruskig ändå, tillsammans med alla andra fascinerande kistor, statyer och olika gravföremål.

Miljöböter för Luxemburg

2011-10-28T15:17:00.002+02:00

Ett av världens rikaste länder, Luxemburg, kan komma att dömas till miljöböter för att de inte följer EU:s krav på vattenrening. Det handlar dels om en klumpsumma, dels om löpande dagsböter på ca 1200 euro per dag fram till dess att lagstiftningen följs.

Medlemsländer som inte genomför EU:s miljölagstiftning kan dras inför EU-domstolen av EU-kommissionen, och om de fälls två gånger på raken så kan de tvingas att betala dryga böter.

Här kan man läsa mer.

Möte med forskningsvärlden

2011-10-25T19:40:00.003+02:00

Alla kommissionens förslag hårdgranskas av ett mycket stort antal organisationer, industriintressen, medlemsländer och politiker. Således krävs att förslagen är så genomtänkta och väl underbyggda som möjligt. Det är t.ex. givetvis helt grundläggande att basera förslagen på de allra senaste vetenskapliga rönen.

Nyligen deltog jag på ett intressant möte mellan flera olika delar av kommissionen och företrädare för forskarsamhället. Några av EU:s allra skarpaste hjärnor inom luftkvalitetsområdet fanns på plats, för att diskutera hur forskarvärlden kan bidra med solidast tänkbara vetenskaplig underbyggnad till den EU:s kommande luftkvalitetsöversyn.

Forskarna ledde ett drygt 20-tal forskningsprojekt på luftområdet för över 150 miljoner euro, till stora delar finansierade av EU:s enorma forskningsanslag. Presentationerna fokuserade på bl.a. marknära ozon, kväveföreningar och partiklar, och tog upp en rad olika aspekter såsom hälsoeffekter, kopplingar till klimatförändringar, kostnadseffektiva lösningar på kort och lång sikt och eventuella målkonflikter mellan olika begränsningsstrategier, effekter på olika samhällsgrupper och på arbetsmarknaden, övergödning, försurning...

Tre saker slog mig under mötet.

Det ena var att forskningsvärlden är otroligt mansdominerad. Bakom varenda presentation stod en äldre HERRE i sina bästa år. Och under hela dagen uttalade sig bara en enda kvinna (som ställde en fråga).

För det andra, var vetenskapsmännen som regel påfallande återhållsamma och försiktiga med sina slutsatser. Som gammal naturvetare har jag stor förståelse för att repektera osäkerheter och antaganden, men som "policymaker" vill man gärna få fram tydliga vetenskapliga fakta och rekommendationer som kan mejslas om till konkreta lagförslag. Det flesta av professorerna tryckte lite väl mycket på de många osäkerheterna och vikten av fortsatt forskning.

Det tredje som slog mig var hur komplexa luftfrågorna faktiskt är, både vad gäller kemiska reaktioner, hälso- och miljöeffekter, källor och spridningsmönster, och olika strategier (tekniska och andra) att minska utsläppen. Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att forskarna tvekar lite innan de kommer med långtgående rekommendationer.

Samtidigt så kan man inte vänta för länge på att skrida till handling. Priset kan bli högt, både vad gäller miljö och hälsa.

På andra sidan bordet

2011-10-19T17:52:00.000+02:00

Kommissionen har inte bara ensamrätt på att lägga förslag i EU. Man är också "vakthund", med ansvar för att EU-lagstiftningen följs ordentligt i medlemsländerna. Om så inte sker, kan kommisisonen dra länder inför EU-domstolen med dyra böter som påföljd för de medlemsländer som fälls.

För att underlätta genomförandearbetet finns det mängder med olika s k genomförandekommittéer med representanter och experter från medlemsländerna, som kommissionen leder. Kommittéerna träffas mer eller mindre regelbundet för att diskutera t.ex. rapporteringsaspekter (utan korrekt rapportering är det svårt att veta om ett direktiv genomförs eller inte) eller hur man bäst ska tillämpa och tolka regelverkets olika delar i detalj.

Igår deltog jag på ett sådant möte med den s k luftkvalitetskommittén, där syftet bl.a. var att diskutera förbättrad rapportering för genomförande av EU:s s k takdirektiv (NEC-direktivet).

Det var också första gången som jag satt bakom kommissionens flagga på ett formellt möte (med undantag för FN-mötet i Geneve i september). Känslan påminde faktiskt lite om hur det var under det svenska ordförandeskapet 2009.

Buy Buy Baby

2011-10-13T17:34:00.003+02:00

I morse kallade generaldirektören till samling för hela miljödirektoratet för att berätta om utfallet från det senaste miljörådsmötet i Luxemburg (faktiskt det första sedan 2008 där jag inte själv deltog).

Mötet handlade till stora delar om EU:s förberedelser inför klimatmötet i Durban, men några andra frågor avhandlades också, såsom EU:s syn på de globala FN-mötet om hållbar utveckling i Rio nästa sommar, och utvärderingen av EU:s tio-åriga sjätte miljöhandlingsprogram. Många länder, och särskilt blivande ordförandeland Danmark, trycker på för att kommissionen ska ta fram ett nytt förslag till handlingsprogram för perioden 2012 och framåt redan i januari 2012.

Ett nytt EU-miljöhandlingsprogram är dock inget man tar fram i en handvändning, bl.a. eftersom det kräver omfattande konsekvensanalys och en bred konsultationsprocess med allmänhenten. Miljökommisisonärens svar var därför att ett förslag kan komma senast i mitten av 2012. Däremot deltar kommissionen gärna aktivt och bidrar med underlag till informella diskussioner under danskarnas ordförandskap, såsom t.ex. deras informella miljöministermöte.

Det kommer att bli tufft att få gehör för ett nytt slagkraftigt handlingsprogram, både internt i kommissionen och i kommande förhandlingar med övriga EU-institutioner. En sak är att be om ett nytt ambitiöst handlingsprogram, en helt annan att acceptera långtgående mål och kostsamma åtgärder.

Aptiten på nya miljöinitiativ är nämnts tidigare begränsad i dessa tider av ekonomisk oro, vilket jag själv blev varse på ett ganska bryskt sätt när jag nyligen presenterade ett förslag till nya nationella utsläppstak för en arbetsgrupp ministerrådet.

Generaldirektören avslutade sin dragning med att visa en videosnutt med söta små snabbköpskassar som sjunger "When you buy buy baby, stay awake baby" för personalen, från en nyligen lanserad informationskampanj om resurseffektivisering. Ett bra exempel på hur kommissionen arbetar på flera plan, inte bara med lagstiftning och överträdelseärenden. Tanken är att försöka påverka i rätt riktning även om lagstiftningsarbetet går i stå.

Arga fackföreningar

2011-10-06T18:21:00.002+02:00

Det verkar finnas en hel uppsjö av olika fackföreningar på kommissionen. Flera gånger i veckan får jag upprörda email från en rad organisationer som kallar till möten och uppmanar till olika typer av aktioner.

En kollega berättade att de fackföreningarna här ofta är starkt präglade av fackföreningskulturen i södra Europa - där man gärna snabbt tar till storsläggan i form av konflikåtgärder och strejker, i mycket högre utsträckning än i norr.

Det som framför allt verkar uppröra är arbetsgivarens senaste förslag till reviderade personalregler (staff regulations) som styr ersättningsnivåer, befordringsgång, anställningsformer mm. Utgångspunkten för förslaget är att kommissionen vill visa att man också tar intryck av den pågående ekonomiska krisen och därför självmant har tagit på sig ett internt sparkrav som motsvarar ca 5% av budgeten.

Förslaget diskuteras en hel del i korridorerna, och det verkar finnas en mycket utbredd oro över succcessivt försämrade personalvillkor - något som många befarar kommer att leda till att det kommer att bli svårare att rekrytera kompetent personal i framtiden.

Många verkar också känna att man arbetar i motvind i sin kritik av sparkraven, bl.a. eftersom den allmänna bilden utanför institutionerna är att EU-byråkrater är överbetalda och bortskämda. Hur det faktiskt är med den saken får var och en själva bedöma, men säkerligen ligger det något i argumentet att det krävs höga löner och bra villkor för att rekrytera duktiga medarbetare. Så mycket annat som kan få europeer i allmänhet att bryta upp från bostad, skola och jobb i hemländerna och flytta till Bryssel och Belgien finns det knappast (det är trots allt inte Paris, London, Rom eller Amsterdam vi talar om).

För egen del kan jag välja att distansera mig från den interna debatten, eftersom nationella experter befinner sig helt utanför det ordinarie personalsystemet. Vilket känns ganska skönt.

Solfrossa i Bryssel?

2011-10-03T11:43:00.003+02:00

Tio dagars strålande solskensväder, utan ett moln på himlen - i BRYSSEL. Kan det verkligen stämma?

För några år sedan bloggade jag om vädret i Kap Verde, som sannolikt har ett av världens bästa klimat. Möjligen är det något enahanda. 10 månader av 12 består nästan enbart av molnfri himmel, strålande sol, friska vindar och runt 25 grader i skuggan (de övriga två - regnperioden - är däremot ur skandinaviskt perspektiv olidligt heta och fuktiga). Jag vill nog mena att ett av de viktigaste kriterierna för ett trivsamt klimat är att det är varierat. Hur kan man njuta ordentligt av sol och värme om det aldrig är dimma och kallt?

Brysselvädret är däremot ökänt som ett av Europas - eller kanske rent av världens - sämsta, åtminstone om man inte gillar regn. Men det är långt ifrån enahanda. Jag brukar rekommendera dem som klagar på vädret i Bryssel att vänta en timma eller två, så är det helt annorlunda. Det stämmer nästan alltid.

Efter över sju år som Brysselbo så har jag kommit till insikt om att Bryssels väder överlag faktiskt är betydligt bättre än dess notoriskt dåliga rykte, i varje fall under sommarhalvåret. Förvisso är inte perioden november - mars särskilt trevlig rent vädermässigt. Men eftersom jag cyklar till jobber, så kan jag lätt få en väldigt konkret indikator: Hur ofta kommer jag till jobbet, eller hem, genomblöt efter min cykelfärd? Inte ofta faktiskt. Kanske handlar det om ett 20-tal gånger per år, topps.

Jag har ibland undrat varför min bild av Bryssels väder stämmer så dåligt med det dåliga ryktet. Länge tänkte jag att det har blivit en "etablerad myt", som har upprepats så många gånger att det upplevs som en sanning. Ungefär som att all skolmat alltid smakar illa, eller att det är tråkigt och teknikfientligt att vara miljövänlig.

Men om man tittar närmare på regnstatistiken för Bryssel, så ser jag att det finns en annan tänkbar förklaring: jag semestrar oftast i Sverige och är därför helt enkelt bortrest under högsommarperioden juli/augusti. Det är tydligen då de riktigt stora regnmängderna faller.

Detta år kan nog tjäna som ett ganska bra exempel. Nästan hela april, stora delar av maj och juni, och nu senast i september har vädret varit exceptionellt trivsamt i Bryssel. Idag inräknat har vi faktiskt upplevt 10 molnfria dagar i sträck, med 20-25 grader i skuggan. Då glömmer man lätt att halva juli och hela augusti regnade bort helt.

Åtminstone om man inte var här.

Ett ovanligt email

2011-09-28T13:35:00.002+02:00

Fick just ett internmail från självaste José Manuel Barroso - EU-kommissionens ordförande. Han delade med sig av sitt "State of the Union"-tal som han höll i parlamentet i morse.

Visserligen var jag inte den enda mottagaren av emailet. Men ändå.

Luften vi andas: en fråga om liv och död

2011-09-28T09:10:00.006+02:00

Luften i världens storstäder blir smutsigare. WHO har undersökt luftkvaliteten i 1100 städer i hundratalet länder världen runt, och kommit fram till att endast ett litet fåtal lever upp till WHO:s luftkvalitetsstandarder för partiklar, s.k. PM10 och PM 2,5. Partiklarna kommer från olika former av förbrännning, t.ex. från kolkraftverk, vedeldning och bilar.

Den ökade halten små partiklar i luften leder enligt WHO till över 1,3 miljoner förtida dödsfall globalt, till följd av luftrelaterade hjärtsjukdomar, cancer, astma och akuta luftrörssjukdomar. Om WHO:s riktvärde för partiklar på 20 µg/m3 hade följts, så hade minst en miljon av dessa dödsfall kunnat undvikas.

När samma studie gjordes 2004 var siffran över antalet förtida dödsfall 1,15 miljoner.

Världsmedeltalet för partiklehalten ligger enligt WHO på 71 µg/m3. I EUs större städer är medeltalet väsentligt lägre, mellan 29-42 µg/m3 - mycket tack vare EU:s miljölagstiftning - men fortfarande en bra bit över WHO:s riktvärde på 20 µ/m3. De allra värsta nivåerna uppmättes i regionen runt östra Medelhavet (137-142 µm/m3).

Det är fullt möjligt att med tekniska och andra medel rena utsläppen från partiklar för att få ner halterna till acceptabla nivåer. Men för det krävs det tuffare lagstiftning - och det leder sannolikt till ökade kostnader för industrin.

Inom EU har man alltså kommit ganska långt, men inte tillräckligt. År 2013 har av miljökommissionären utsetts till EU:s luftkvalitetsår och då väntas en rad förslag till skärpt luftlagstiftning från kommissionen. Återstår att se hur de utformas, och hur de mottas.

Här kan och här man läsa mer om WHO-studien.

Imponerad och... stolt?

2011-09-22T18:19:00.002+02:00

Efter snart tre veckor på kommissionen (förvisso tillbringades en av dem på FN-möte i Geneve) kan det vara på sin plats att dela med sig av lite förstaintryck.

Överlag måste jag erkänna att jag är ganska imponerad. För att vara en så stor och brokig organisation, så har övergången fungerat förvånansvärt väl.

Introduktionskurserna var (mestadels) intressanta och relevanta. Rutiner och regler, inklusive för användande av sociala medier vilket jag just nu gör, förefaller tydliga, väl genomtänkta och - åtminstone på pappret - ofta "moderna" i bemärkelse att de syftar till att skapa en god balans mellan arbetsliv och familjeliv, beakta individens frihet inom vissa gränser, främja jämställdhet, respektera etiska riktlinjer osv.

Kollegorna är genomgående trevliga, kompetenta och hjälpsamma (trots att många är överbelastade med arbete) och chefen är dynamisk och understödjande. Jag tror inte jag någonsin tidigare har blivit bjuden på så många koppar kaffe av så många på så kort tid. Viss karriärhets finns nog på vissa håll, men som nationell expert befinner jag mig på armlängs avstånd från detta eftersom man måste vara inne i systemet (vara en riktigt "functionaire", som det kallas här) för att komma ifråga för befordran eller löneförhöjning.

Helpdesk för IT-support verkar vara supereffektiva: så fort man hör av sig får man ett mail om att de har registrerat problemet, och inom några timmar kommer ett nytt mail som meddelar att problemet är löst.

Flextidssystemet - för mig en nymodighet - verkar fungera utmärkt, även om policyn för när och hur man får använda sin övertid verkar variera en del mellan olika enheter. Faktum är att den ordinarie arbetstiden på kommissionen är 37,5 timmar per vecka; låt vara att det är få som inte jobbar mycket mer än så i praktiken.

Och, inte minst: arbetsuppgifterna är stimulerande och krävande - utan att vara omöjliga. Känslan är faktiskt att man arbetar i ett lag, där man hjälper varandra och där varje individ har viktiga bidrag att ge - även som nykomling.

T o m lunchmatsalen är bättre än ryktet ville göra gällande. 4-5 prisvärda rätter att välja mellan, varav alltid utmärkta vegetariska alternativ.

Efter bara några få dagar fick jag mina nya visitkort (på RK tog det flera veckor). När jag såg mitt namn ovanför kommissionens logga slog det mig plötsligt med större klarhet än tidigare: jag är arbetar nu för hela Europas bästa. Jag är deltar i ett politiskt jätteprojekt som - sina brister till trots - faktiskt har lyckats säkra en fredlig samhällsutveckling i en världsdel som genom historien har sett otaliga blodiga konflikter och startat två världskrig. En (liten men ändå) kugge i ett stort maskineri som arbetar för att skapa bättre levnadsförhållanden och naturmiljö för alla EU-medborgare.

Insikten leder till en växande känsla. En känsla som nog närmast kan beskrivas som... stolthet..?

Utsläppstak och påfåglar

2011-09-14T18:20:00.004+02:00

Deltar nu som kommissionsdelegat vid ett FN-möte i Geneve om regionalt miljösamarbete för att förbättra luftkvaliteten i Europa och Nordamerika. Efter alla FN- och EU-möten som representant för Sverige, känns det lite underligt att nu representera den mäktiga EU-kommissionen. Kommissionen leder hela EU-arbetet, och för EU:s talan i förhandlingarna. Och som vanligt är EU den förhandlingspart som är mest pådrivande i förhandlingarna. Minskade luftföroreningar från länder som Ryssland, Ukraina och Vitryssland är avgörande för att EU ska klara sina egna luftkvalitetsmål - och har förstås också stora positiva hälso- och miljöeffekter i öst.

Arbetsförhållandena är utmärkta. Möteslokalerna i det ståtliga FN-komplexet (som med all rätt kallas Palais de Nations - nationernas palats) är grandiosa, och utsikten mot Geneve med Geneve-sjön och franska alperna i bakgrunden är bedårande. FN-palatset symboliserar för mig själva andemeningen av multilateralism, genom att skapa bästa tänkbara yttre förutsättningar för internationellt samarbete och dialog.

Trots detta går förhandlingarna smärtsamt långsamt. EU gör sitt bästa för att driva procesen framåt och lägga fram konkreta textförslag. Men det är en svår uppgift att hitta balansen mellan ambitiösa nya utsläppstak, och att få fler länder i östra Europa och Kaukasus att ansluta sig till protokollet. Om ambitionsnivån sätts för högt så riskerar man att protokollet endast kommer att godkännas av EU. Om den sätts för lågt så kan man ifrågasätta protokollets mervärde.

Innanför FN-byggnaden vandrar diplomater omkring och försöker enas om utsläppstak, flexibilitetsmekanismer och tekniska annex med gränsvärden. I den vackra parken utanför spankulerar påfåglar och försöker snappa åt sig en och annan brödsmula från lunchmatsalens uteterass.

Det finns en risk att både miljödiplomater och fåglar kommer att gå tomhänta.

Mot Geneve

2011-09-09T18:14:00.000+02:00

Har knappt hunnit installera mig på kontoret innan jag skickas till Geneve nästa vecka för att delta i ett FN-möte om regionalt samarbete och förhandlingar för att minska luftföroreningarna i Europa och Nordamerika.

Ska bli spännande att få representera EU-kommmissionen i FN och se om det går att påverka förhandlingarna i rätt riktning. Förberedelserna har varit intensiva, och kommissionen har spelat en avgörande roll för att koordinera och leda EU:s interna arbete för att ta fram EU-positioner och förslag.

Förhandlingarna ska leda fram till ett reviderat s k Göteborsprotokoll under FNs luftvårdskonvention LRTAP som sätter tak för hur stora utsläpp olika länder får ha fram till 2020 för en rad olika utsläpp såsom svavel, kväve och partiklar.

Nystart

2011-09-06T21:59:00.002+02:00

Omvälvande tider, både för mig och för äldsta grabben.

För mig var det första dagen på kontoret, efter några dagars intensiva introduktionskurser där över 200 nykomlingar korvstoppades med allmän information om hur EU-kommissionen fungerar som arbetsplats. Intranätets uppbyggnad, säkerhetsföreskrifter, dokumentrutiner, övningar i hur man lär sig samarbeta över kultur- och språkgränser, karriärmöjligheter, fortbildningskurser, fackföreningsverksamheter...

En hel halvtimme ägnades faktiskt åt kommissionens interna miljöarbete; sedan 2010 är hela institutionen med sina 20-tal stora konstorsbyggnader med runt 25 000 anställda miljöcertifierade enligt EMAS-systemet. Det innebär att man systematiskt ska minska miljöbelastningen från den interna verksamheten genom att använda färre och miljövänligare produkter. En mycket engagerad dam från projektsekretariatet vände sig direkt till nykomlingarna och gav handfasta råd om allt från videokonferenser till pappersinsamling. Ofta med glimten i ögat; bl.a. uppgavs samåkning vara en utmärkt dating-strategi, och om man tog med sig egen mugg till kafeterian så skulle man få mer kaffe än om man använde engångsmuggar.

Förutom de gamla vanliga sopsorteringsråden fanns också en hel del mer innovativa ideer - EU-kommissionen sponsrar t.ex. 50% av månadskortet på kollektivtrafiken i Bryssel för de anställda, under förutsättning att man lämnar in sitt parkeringspass (som är helt nödvändigt för att hitta parkeringsplats för bilen utanför jobbet). Dessutom är vissa busslinjer helt gratis för kommissionsanställda. Återstår att se hur många som ställer bilen, men det får nog en och annan inbiten bilist att tänka om - som om inte de enorma bilköerna vore tillräckligt avskräckande i sig. Tyvärr får man ingen bonus från kommissionen om man, som jag, cyklar.

Mycket nytt att lära sig och anpassa sig till på kort tid. Säkert är dock omställningen för min 6-åring ännu mycket svårare; idag började han ettan på svenska sektionen i den enorma och överbelagda Europeiska skolan. Jag var på plats att ta emot honom från skolbussen (föräldrarna fick absolut INTE åka med) i morse, och blev närmast förskräckt över det kaos som snabbt uppstod när tusentals elever i alla åldrar bussades in på 10 minuter med över 40(!) bussar. Kaoset på skolgården var överväldigande, och hur de nya eleverna skulle hitta rätt i detta hav av stojande barn i alla åldrar är inte lätt att begripa.

Till slut hittade vi i alla fall gruppen med svenska ettor, och såväl barn som föräldrar fick följa med på en liten välkomstceremoni där äldre elever uppträdde med en lätt hysterisk version av EU:s "nationalsång" (Beethovens 9a), följt av ett formellt tal - på franska - av den nya rektorn. Vad barnen skulle få ut av detta är inte helt lätt att förstå - det verkade närmast göra dem än mer nervösa, och själv fick jag hålla för öronen stora delar av ceremonien för att slippa det skärande ljudet från högtalarna.

Förstaintrycket av skolan lämnar mycket i övrigt att önska, men det ska också sägas att den svenska lärarinnan gav ett mycket bra förstaintryck - kompetent, engagerad och - av allt att döma - inspirerande.

Vågar man hoppas på att vi båda ska finna våra nya "arbetsplatser" stimulerande och givande? Det återstår att se.

Snabbkurs i diplomatspråk

2011-08-31T15:59:00.006+02:00

Sista dagen idag på svenska EU-representationen idag. I morgon väntar introduktionskurs för nyaställda på EU-kommissionen, och nästa vecka ska jag börja mitt nya jobb på miljödirektoratet och arbeta med att förbättra EU:s luftkvalitet.

Det känns förstås lite vemodigt - men också mycket spännande. Lite miljöombyte och nya jobb-utmaningar är inte fel.

Detta blir därför mitt sista inlägg i egenskap av miljöråd, och temat för dagen är diplomatspråk. Efter alla dessa år som miljödiplomat i EU och FN så har jag oundvikligen jag plockat upp ett och annat när det gäller diplomaters ibland ganska säregna sätt att uttrycka sig. Faktiskt man man därmed säga att man inom diplomatin har byggt upp ett alldeles eget språk, och de kollegor som behärskade detta var ofta mest framgångsrika i förhandlingarna.

Här kommer ett litet axplock av vanliga diplomatiska fraser, kompletterade med vad de - mycket fritt översatt - egentligen kan betyda... (Tyvärr får detta bli på engelska eftersom det är och har varit mitt arbetsspråk genom åren.)

Nyckel: 1 - Vad diplomaten SÄGER. 2 - vad diplomaten EGENTLIGEN MENAR.

1. "I shall be very brief…"
1. "I intend to speak for about 15 minutes."

2. "I do not wish to prolong this discussion, but…"
2. "I intend to speak for at least 15 minutes."

3. "I am not entirely convinced…"
3. "There is now way we will ever agree to this crap."

4. "I have listened very carefully to the statement from my distinguished colleague, but there are still one or two details which are not entirely clear…"
4. "I haven’t heard a word of what you just said because I fell asleep when you spoke / was on my mobile phone / was not expecting to hear anything interesting so I did not pay any attention."

5. "The remarks made in the previous statement was very interesting…"
5. "I didn’t understand a word." (or, alternatively: "I don’t agree at all.")

6. "I know that our position is, in principle, shared by a great number of other delegations…"
6. "I am aware that we are completely isolated on this point."

7. "What I shall say now is well known to all colleagues…"
7. "I will now say something very controversial."

8. "In the spirit of compromise…"
8. "I shall now repeat what I just said, using different words."

9. "If I understood you correctly…"
9. "I am now going to distort what you just said."

10. "May I put in another way…"
10. "I am now going to contradict myself."

11. "We NOTE…"
11. "We disagree…"

12. "We TAKE NOTE…"
12. "We ignore…"

13. "We TAKE NOTE WITH SATISFACTION…"
13. "We ignore, but in a very polite way. "

14. "We WELCOME…"
14. "Great stuff; keep it up - as long as we don’t have to do anything about it."

15. "My personal view is…"
15. "My instructions suck – here is how they should read."

16. "I am slightly confused…"
16. "I understood perfectly, but I completely disagree."

17. "I have not fully understood…"
17. "I understood perfectly, but I completely disagree."

18. "I do not wish to complicate matters, but…"
18. "Unless you agree with my proposal, I will make make things very difficult."

19. "I am somewhat concerned…"
19. "I am very upset."

20. "I must admit that I am rather disappointed…"
20. "This is outrageous!"

21. "We will have to adjourn the meeting for a short technical break…"
21. "Sorry, but I urgently need to visit the toilet."

EU-semester - sommaruppehåll

2011-08-01T13:08:00.002+02:00

Nu blir det sommar-uppehåll i bloggandet. Förhoppninsgvis återkommer jag med nya nedslag från EU:s miljöarbetet i september - dvs om min nya arbetsgivare så tillåter. Jag ska nämligen lämna EU-representationen och börja jobba på miljödirektoratet i den mäktiga EU-kommissionen.

Det ska bli intressant att lägga ifrån sig de svenska glasögonen och börja arbeta för hela EUs bästa. Istället för att framföra svenska synpunkter på redan färdiga förslag så ska jag nu medverka till att mejsla fram själva lagförslagen - jag räknar med att det blir ett helt annat perspektiv på arbetet.

Återstår dock att se om EU-kommissionen är lika öppen för bloggande medarbetare som svenska regeringskansliet.

Hopplöst läge för Belgien?

2011-07-08T17:37:00.002+02:00

Den parlamentariska krisen i Belgien tycks förvärras. "NEEN!" står det med krigsrubriker på förstasidas i dagsn Le Soir, en av Belgiens största dagstidningar, med hänvisning till att det största flamländska partiet med Bart De Wever i spetsen - för vilken gång i ordningen vet man inte - har sagt bestämt nej till ett långtgående kompromissförslag om större politisk och ekonomisk autonomi för Belgiens regioner. Här redogörs för skälen.

Som vanligt finns det många uppfattningar om vem som har rätt och fel i denna politiska kris, men enligt Le Soirs ledarskribent så kan detta nej bara tyda på en sak: att medlarprocessen är en fars och att det största flamländska partiet saknar verkligt intresse av att hitta en lösning. Om ett så långtgående förslag kan avfärdas så finns ingen grund för en realistisk kompromisslösning, menar hon. "Le « non » de la N-VA a fait hier l’effet d’une bombe. Violent, en béton armé, sans appel. Soyons de bon compte : il a le mérite de la clarté et évite de nous entraîner à nouveau dans le jeu des idiots qui se mentent et que nous pratiquions avec grand professionnalisme depuis un an."

Frågan är nu öppen om hur - rent av om - denna regeringskris ska kunna lösas.

Nya medlare, nya kompromisspaket? Frågan är om det är meningsfullt, med tanke på alla de misslyckade försök som redan gjorts. Den belgiska politikern Jan Roegiers (socialist) har t o m föreslagit att kalla in självaste Carl Bildt för att medla i den interna konflikten. Utspelet uppmärksammas i Expressen. Det är svårt att veta om uppmaningen är allvarligt menad, eller ironisk.

Nyval kanske? Om vad, med vilket syfte, frågar sig nog belgarna? Och framför allt: vad skulle det förändra? Sannolikt skulle dagens politiska polarisering befästas, eller rent av fördjupas - även om det förstås också finns många flamländare som i grunden vill behålla ett enat Belgien.

Eller - delning? Ledarskribenten avslutar sin fräna budskap med följande: "Mais très honnêtement, quel autre plan sortir de la boîte ? Le plan De Wever ? Mais alors, après être passé par la case élections, et après que des voix en Flandre forcent la N-VA à faire campagne sur ses véritables intentions : la fin d’un pays et l’indépendance d’une région."

Polen tar över EU:s ordförandeklubba

2011-07-06T12:51:00.011+02:00

Minns ni den gamla ordvitsen "Hur vet man att en bil kommer från Polen? Det syns polacken!"?

Under det nästa halvår lär även kommande EU-beslut synas polacken. 1 juli tog nämligen Polen över den tunga ordförandeklubban i EU:s ministerråd. Förstaintrycket är att de är välförberedda, manstarka, ambitiösa och fulla av självförtroende. Logotypen är talande: en röd/vit pil-gubbe med en polsk flagga som "leder vägen" framåt för EU:

Det är slående hur lik deras ordförandeskaps-logo är fackföreningsrörelsen Solidaritets logotyp, vilket förstås inte är en slump.

Symbolerna väcker till liv starka minnen från tiden när jag som ung student i slutet av 80-talet besökte Gdansk under en vecka, mitt under den omfattande frigörelseprocess som sedermera skulle leda till murens fall, Sovjetunionens upplösning och det gamla östeuropas tillnärmning till EU. Europa såg minst sagt annorlunda ut på den tiden.

I diskussioner med polska studenter förstod jag att polackerna strävade efter att få samma typ av samhälle som i Sverige: öppet, fritt och demokratiskt, men också mer miljövänligt. Men ute på gatorna fick jag med egna ögon se hur Polens militärjunta under ledning av diktatorn Jaruzelski - endast några mil från den trygga Sverige - med brutala medel försökte krossa denna dröm, med tungt bepansrade kravallpoliser, gummikulor och vattenkanoner.

Mitt under en av de många demonstrationerna smög jag in i en kyrkobyggnad som tjänade som skyddad fristad och såg Solidarets ledare Lech Walesa hålla presskonferens inför den samlade världspressen. Några månader senare hölls de första fria valen i det forna östblocket, Solidaritet vann en jordskredsseger, Walesa blev Polens nya president, och Polen tog därmed ledningen i den breda demokratiseringsprocess som sedan följde i hela östeuropa.

Polenbesöket hösten 1998 gav oförglömliga intryck, som säkerligen har präglat min syn på hela EU och Europa. Idag är det lätt att ondgöra sig över att Polen driver en mindre ambitiös klimat- och miljöpolitik inom EU. Men om man tar ett steg tillbaks så inser man lätt att de senaste två decenniernas utveckling har varit mycket positiv, också ur miljösynpunkt.

På bara drygt 20 år har Polen - med fredliga medel - gått från att vara en diktatur under ständigt invasionhot från Sovjet och med enorma miljöproblem, till att bli ett demokratisk fritt, ekonomiskt starkt och välintegrerat medlemsland i EU. När jag tänker tillbaks på upplevelserna i Gdansk 1988 så känns denna utveckling närmast mirakulös.

Under processens gång har Polen införlivat EU:s omfattande miljölagstiftning (ibland med tidsbegränsade undantag), vilket tveklöst har lett till ett kraftigt förbättrat miljötillstånd jämfört med sovjet-tidens obefintliga miljöpolitik. Dessutom måste man komma ihåg att Polen är det land i Europa som är mest beroende av kolkraft, och fortfarande lider av gamla ineffektiva industrianläggningar från den Sovjet-eran.

Med detta perspektiv är det kanske därför inte så konstigt att Polen värjer sig mot en del nya miljöinitiativ inom EU.

(Läs också Dag Hartelius inlägg på UD-bloggen om förväntingarna inför Polens EU-ordförandeskap. DN uppmärksammar det nya ordförandelandet här.)

EU:s klimatlag för personbilar fungerar

2011-07-01T12:06:00.001+02:00

Kommissionen jämför varje år utsläppsnivåerna för nya personbilar, och i årets rapport konstateras att bilarna under 2010 släppte ut i genomsnitt nästan 4% mindre CO2 jämfört med 2009.

Det visar åter att bilfabrikanterna är på mycket god väg att klara den nivå som krävs enligt EU-lagstiftningen från 2015: i genomsnitt max 130g CO2/km - ett gränsvärde som när det förhandlades dömdes ut som orealistiskt av stora delar av bilindustrin.

Med de komplicerade förhandlingarna om dessa krav från 2008 fortfarande i någorlunda färskt minne, är det trevligt att konstatera att lagstiftningen faktiskt tycks leverera. (Se även tidigare blogginlägg i ämnet.)

Tillväxtekonomins dilemma

2011-06-27T15:39:00.011+02:00

Debatten om ekonomisk tillväxt och miljö är ofta aktueliserad i EU (se t.ex. tidigare inlägg om absolut eller relativ frikoppling och eko-effektiv ekonomi).

Frågeställningen är egentligen ganska enkel: vem som helst kan intuitivt förstå att ingenting kan växa oändligt, och ändå är det detta mål som i stort sett alla politiska och byråkratiska krafter, oavsett partifärg eller styrelseskick, strävar efter: en oändligt växande ekonomi. Frågan är: hur kan detta förenas med en hållbar resursanvändning och miljöpolitik? Alternativt, hur skulle en alternativ ekonomisk modell som inte baseras på evig tillväxt kunna se ut?

Insikten om tillväxtens problem - med mycket kraftigt ökad resurs- och energianvändning och ständigt växande utsläpp av olika typer av restprodukter i form av avfall och luft- och vattenföroreningar - har onekligen ökat på senare tid. Det traditionella svaret på problemet är att ekonomin ska anpassas genom att bli mer "resurseffektiv" (eller "eko-effektiv", som vi drev hårt under det svenska ordförandeskapet). Marknadsekonomins inbyggda drivkraft att producera alltmer effektivt - som historiskt framför allt har skett genom successivt minskat behov av arbetskraft - kan teoretiskt utnyttjas till fortsatt tillväxt kombinerat med utplanad - eller t o m minskad resurs- och energianvändning.

Denna strategi har på senare tid fått en allt större genomslag inom EU liksom i den svenska miljödebatten. Snarare än att ifrågasätta tillväxt per se, talar man alltså om att justera tillväxtens innehåll. EU-kommissionen har lagt fram ett "flaggsheppsinitiativ" om resurseffektivisering med denna innebörd, och väntas strax presentera konkret s k färdplan för hur en sådan effektivisering ska gå till i praktiken.

Frågan är dock om det verkligen går att lösa tillväxtens problem med mer (om än resurseffektivare) tillväxt. Vissa mer provokativa debattörer - såsom EU-parlamentarikern Claude Turmes - menar t o m att resurseffktivisering kan vara negativt eftersom det bidrar till att man håller liv i ett i grunden ohållbart ekonomiskt system. Historiskt sett finns det tyvärr många exempel på att effektivisering har ätits upp av ökad totalkonsumtion - om en apparat (t.ex. en bil) drar mindre energi så används den mer eftersom den blir billigare i drift.

Ekonomiprofessorn Tim Jackson, som har arbetat inom den brittiska hållbarhetskommissionen, har skrivit en ytterst läsvärd skrift i detta ämnet - "Prosperity without growth". Läs sammanfattningen eller ladda ner den i sin helhet (ca 100 sidor) här.

Jackson ger en klarsynt och balanserad, om än också ganska nedslående, bild av tillväxtkonceptet. Om tillväxten följer samma mönster som under 1900-talet så kommer ekonomin i slutet på detta århundrade att vara 80-100 gånger större än idag. Ingen kan idag ens föreställa sig hur en sådan ekonomi kommer att se ut, vad den bygger på, hur den är konstruerad.

Det stora dilemmat är enligt Jackson att även om dagens tillväxt är ohållbar, så är brist på ekonomisk tillväxt (eller rent av negativ tillväxt) instabil, eftersom den leder till massarbetslöshet och omfattande social oro. Därför är vi fastcementerade i tillväxtsamhället, och det är svårt att identifiera politiskt gångbara alternativ - bara att debattera frågan uppfattas på många håll som kontroversiellt och provocerande. T o m de gröna partierna tycks numera ha tonat ned denna del av sin partipolitik.

Jackson avfärdar inte helt resurseffektivisering som svaret på tillväxtens dilemma, men visar mycket övertygande hur krävande - för att inte säga orealistisk - denna strategi i själva verket är. Dessutom ställer han den laddade frågan om evig tillväxt ens är eftersträvansvärd, för en redan rik befolkning. Medan ökad tillväxt är oundgänglig i fattigare länder för att förbättra levnadsstandarden för världens fattiga, så finns det alltmer som tyder på att ökad materiell välfärd för redan välbeställda faktiskt inte leder till ökat välstånd.

Nyligen besökte Tim Jackson Sverige, och hans föreläsning filmades av SVT. Jag kan varmt rekommendera detta halvtimmeslånga klipp, som sammanfattar huvudbudskapet i skriften på ett mycket begripligt och lättfattligt sätt:

Personligen tror jag att denna diskussion successivt kommer att växa i betydelse, och om något decennium hör den förhoppningsvis till den politiska debattens mittfåra. Det är en svår, men helt nödvändig, diskussion.

Grus i EU:s klimatmaskineri

2011-06-22T15:49:00.006+02:00

Det är inte varje dag resultatet av det man jobbar med hamnar på förstasidan i Financial Times. Typiskt nog handlar det om ett rejält bakslag för EU:s klimatpolitik.

Trots omfattande förberedelsearbete och intensiva slutförhandlingar på ministernivå vid gårdagens rådsmöte i Luxemburg, lyckades EU inte enas om ett politiskt budskap om kommissionens "färdplan" om EU:s långsiktiga klimatpolitik, med förslag till "milstolpar" (preliminära klimatmål) för 2030, 40 och 50.

Sverige hörde till dem som hårdast drev på för ett ambitiöst utfall, och länge såg det ut som om man skulle kunna nå enighet. Till slut stod det dock klart att ett land inte accepterade en av formuleringarna, och därmed föll slutsatserna.

Slutförhandlingarna handlade om paragraf 4, och texten som fällde hela förslaget lyder: "TAKES NOTE of the Commission’s finding that the 25% domestic reduction by 2020 would be in line with the pathway, consistent with the long-term climate objective".

Här han man läsa hela slutsatstexten - som nu istället antogs som s k "ordförandeskapsslutsatser" som har lägre status.

Belgare och hastighetsgränser

2011-06-16T20:03:00.004+02:00

Jag har tidigare skrivit om den relativt radikala åtgärden att införa 30 km hastighetsgräns i hela centrala Bryssel. I slutet av inlägget skrev jag: "Dock återstår det att se om fartgränsen respekteras; enligt min erfarenhet är det lite si och så med tillämpningen av trafikregler i Belgien."

Nu finns det faktiskt en undersökning gjord av organisationen "Touring" som ger svart på vitt: 1 av 100 bilister följer hastighetsgränsen.

Myndigheterna kliar sig nu i skägget och funderar som bäst på hur man ska få folk att respektera hastighetsgränserna.

Vad sägs om fler trafikpoliser och drygare böter?

Tysk kärnkraftsavveckling - på gott eller ont?

2011-05-31T16:27:00.001+02:00

Igår beslöt den tyska regeringen att landets alla kärnkraftverk (som för närvarande producerar en knapp fjärdedel av all el i Tyskland) ska stängas inom 10 år. Beslutet kommer att ha långtgående effekt på klimat- och energipolitiken inom EU. DN:s ledare kommenterar här.

Det finns sedan länge en utbredd folklig skepsis mot kärnkraft i Tyskland, och i efterdyningarna av den otäcka kärnkraftsolyckan i Japan tvingades den konservativa regeringen backa från tidigare beslut om att förlänga driftstiden för landets reaktorer.

Kärnkraftens roll inom klimatpolitken är en hett omdebatterad fråga. Innan olyckan i Japan hade kärnkraften medvind (om uttrycket tillåts) och blev i många länder en alltmer etablerad delstrategi för att ersätta fossil energi. Nu är tongångarna annorlunda.

Vid första anblicken kan man lätt tro att det tyska beslutet att avveckla kränkraften gör det svårare att klara klimatmålen. Många oroas också över eventuellt dyrare elpriser. I någon finns det säkert fog för denna oro - den tyska kärnkraftsenergin måste ersättas med annan energi som mycket väl kan komma att genereras från fossibränslen, och det kan sannolikt leda till att elpriserna pressas uppåt.

Men på lite längre sikt kan det t o m vara positivt för klimatpolitiken i EU. Den tyska ekonomin är en "motor" för hela EU, och avvecklingsbeslutet kommer att få långtgående konsekvenser för energimarknaden även utanför Tysklands gränser. Mot bakgrund av existerande klimatlagstiftning och en allmänt större insikt om klimatproblematiken så verkar det mindre sannolikt att man kommer att bygga nya tyska kolkraftverk för att ersätta kärnkraften - istället kan man förvänta sig en ännu större satsning på förnybar energi och energieffektivitet (Tyskland är redan mycket stor på dessa områden). Marknaden för dessa "hållbarhetsbranscher" kommer därför att växa ytterligare, och generera både ren energi och arbetstillfällen.

Mindre kärnkraft i Tyskland kan därför i bästa fall därför leda till att omställningen till en mer hållbar energiförsörjning i EU kan skyndas på.

Miljölagstiftning med tänder

2011-05-16T11:03:00.010+02:00

Som bekant är det bara EU-kommissionen som får lägga förslag till ny EU-lagstiftning. Förslagen ändras och förhandlas sen, ibland tar det flera år, för att till slut landa i en överenskommelse mellan kommissionen, rådet (EU:s medlemsstater) och EU-parlamentet (direktvalda politiker). För att en ny lag ska kunna antas krävs att alla tre institutionerna är överens.

Men kommissionen har en annan mycket viktig roll också: att se till att de fastställda lagarna efterföljs. Vem som helst kan i princip informera kommissionen om ett land inte genomför en viss lagstiftning, varpå kommissionen kontrollerar saken och, om det stämmer, inleder ett så kallat överträdelseförfarande. Om medlemslandet under lång tid uppenbart inte lever upp till EU-reglerna så drar kommissionen landet inför rätta i EU-domstolen, och om domstolen kommer fram till att kommissionen har rätt så kan landet dömas att betala dryga dagsböter tills dess de kan visa att lagen uppfylls.

EU:s miljölagstiftning?

Inom miljöområdet är sådana överträdelseprocesser mycket vanliga, t.ex. när det gäller EU-regler för avfallshantering, vatten- och luftvård. Grekland blev t.ex. fällda för en oreglerad och självantändande soptipp på Kreta, och fick betala stora summor för varje dag som problemet inte åtgärdades. Snart byggdes sedan en stor och modern avfallsanläggning, och problemet är nu åtgärdat sedan länge.

Italien väntas också få betala böter till EU på grund av de stora avfallsproblemen i Neapel. Där har sophanteringen inte fungerat på åratal, och man har t o m kallat in militären för att få bukt med problemet som nu är så allvarligt att det utgör en direkt hälsorisk. EU-inspektörer var nyligen på plats, och nu hotar EU:s miljökommissionär Potocnik med stora böter om inte problemet åtgärdas snabbt.

Sopkaoset i Neapel

Sverige är generellt bra på att uppfylla EU:s miljölagstiftning. Men det finns undantag. Alldeles nyligen fälldes t.ex. Sverige för att inte uppfylla EU:s tuffa luftkvalitetsdirektiv när det gäller utsläpp av hälsoskadliga partiklar i några större städer. I det här fallet krävs dock inga böter eftersom Sverige antas uppfylla reglerna inom kort.

Upphettad biobränsledebatt

2011-05-10T15:32:00.007+02:00

Sedan länge har biobränslen utpekats som ett av de effektivaste sätten att motverka klimatproblemen. Tanken är ersätta så mycket fossibränsle som möjligt med bränsle från skogen eller åkrarna och på så vis minska CO2-utsläppen till atmosfären (utsläppen ingår då i ett kretslopp, under förutsättning att skogen eller grödan ersätts med nyplantering som tar upp CO2 från luften).

Inte minst i Sverige har vi satsat stort - och framgångsrikt - på denna energiform, både för uppvärmning av hus (framför all genom att byta från olja eller kol till pellets i fjärrvärmeverken) och som ersättningsbränsle för bilar (etanolbränsle i s k flexifuel-bilar). EU har flera målsättningar för att öka biobränsleuttaget, totalt sett ska t.ex. andelen förnybar energi (varav bioenergi är en del) höjas till 20% till 2020, och till samma årtal ska minst 10% av allt fordonsbränsle härstamma från biobränsle (framför allt genom låginblandning i vanlig bensin).

Allt fler börjar nu ifrågasätta om satsningen på biobränslen faktisk bidrar till en verklig minskning av växthusgaserna. Dels är många biobränslen (t.ex. rapsolja) väldigt energikrävande att ta fram, dels befarar man att fler biobränslegrödor leder till högre matpriser och att nya jordruksarealer sätts i bruk, ibland genom svedjebränning (vilket leder till högre utsläpp av klimatgaser).

Det senare problemet kallas indirekt markanvändning, s k "ILUC". Miljörörelsen har nyligen tagit fram denna lilla filmsnutt för att på ett både gulligt och pedagogiskt sätt argumentera mot ökade biobränslesatsningar.

EU-kommissionen väntas snart utvärdera EU:s biobränslepolitik och ska då skärskåda dessa och andra argument. Många tror att kommissionen kommer att föreslå olika sätt att "garantera" att biobränslena inte leder till felaktig indirekt markanvändning, t.ex. genom att införa bindande s k hållabarhetskriterier som måste uppfyllas.

Här kan man läsa en kort artikel av den brittiske EU-parlamentarikern Linda McAvan (Labour) i ämnet.

Personligen tycker jag att biobränsledebatten ofta tenderar att bli lite väl svartvit. På många ställen i världen - däribland Sverige där vi har mycket skog - är förutsättningarna för att producera "klimatsäkrade" biobränslen alldeles utmärkta. I andra områden kanske det är en mindre bra idé. Konsten ligger i att identifiera åtgärder som beaktar båda sidor av myntet.

Politiska årtal och procent

2011-05-06T17:08:00.004+02:00

Igår deltog jag på ett av de mer intressanta förhandlingsmötena på sistone, en första diskussion om ett utkast till ministerdeklaration om kommissionens färdplan för EU:s framtida klimatpolitik.

Förhandlingarna fokuserade särskilt på kommissionens förslag till "milstolpar" för långsiktiga interna utsläppsminskningar för EU: minus 40% för 2030, 60% för 2040 och 80% för 2050. Tanken är att ge industrin tydliga signaler om vilka förutsättningar vad gäller t.ex. fossibränsleanvändning som kommer att gälla i ett längre perspektiv, och på så sätt stimulera nödvändiga klimatinvestringar.

De flesta medlemsländerna verkar i princip stödja kommissionens förslagna linje, medan andra tycker att det är för tidigt att tala om nya klimatmål och helst ser att alla procentsatser stryks helt eller åtminstone tonas ner rejält.

Sverige var mycket aktiva i diskussionen, och föreslog bl.a. en helt ny paragraf om kommissionens huvudslutsats att EU kommer att klara 25% minskning av klimatutsläppen till 2020 under förutsättning att redan överenskomna mål och åtgärder på klimat- och energisidan uppfylls. Förslaget fick preliminärt brett stöd och kommer förhoppningsvis att leva kvar till det är dags för beslut vid miljörådsmötet i juni.

Att köra Auris Hybrid

2011-04-29T18:27:00.013+02:00

Har nu varit ägare till en elhybrid-bil (Toyota Auris Hybrid) i ca ett halvår. En till synes rätt alldiglig bil som dock har en massa high-tech under huven. Tillverkaren utlovar extremt snål bränsleåtgång; 0.38 liter/mil blandad körning (vilket är klart bäst i klassen för bensinbilar). Aurisen kombinerar nämligen bensinmotorn med en smart elmotor som laddas upp när man rullar eller bromsar (samma teknik som den mer kända Priusen).

Man kan visserligen bara köra upp ca 2 km på bara el, och max 50 km/h. Det låter kanske inte så imponerande - men det intressanta är snarare hur mycket man kan pressa den totala bränsleåtgången genom att köra på bensin ibland, och el i bland - vilket delvis sker helt automatiskt.

Håller bilen vad den lovar? Svaret är: ja, i princip. MEN - det beror mycket på hur man kör.

Till en början var jag rejält frustrerad över att den drog bra mycket mer än 0.38. Färddatorn registrerar och räknar ut genomsnittsförbrukningen så det är lätt att följa hur mycket man faktiskt gör av med. Oftast hamnade jag som nybliven auris-ägare på mellan 0.5-0.6 l/mil vilket jag tyckte vara på tok för högt. På långfärder hamnade jag ganska precis på 0,5.

Men skam den som ger sig. Nuförtiden kommer jag i genomsnitt ner i drygt 0.4 i stadstrafik (i detta nu visar datorn 0,43 som genomsnitt för de senaste 50 milen), vilket jag tycker är i det närmaste godkänt.

Varför drog då bilen så mycket mer för ett halvår sedan när den var helt ny? Delvis tycks det bero på att det tar lite tid för motordelarna att "optimeras", dvs bilen blir till en början något energieffektivare med tiden. Sen beror det nog också en del på vädret faktiskt; motorn och/eller batteriet verkar dra mer ju kallare det är (och det var en kall vinter i Bryssel) - och givetvis drar det mer bränsle om man kör med värmen på fullt blås.

Men den största skillnaden beror helt klart på körstil och på att jag har lärt mig att anpassa min körning till den nya tekniken, vilket tog lite tid.

Främst måste man lära sig att köra mjukare än vad man kanske är van vid med en vanlig bil. Försiktiga och välplanerade gaspedalsrörelser är nyckeln. Snabb acceleration ökar bränselåtgången rejält; särskilt i uppförsbacke.

Det gäller också att planera körningen bättre. Är det nerförsbacke? Rulla, "ladda batteriet", och använd el-läget något lite för att accelerera. Plant? Acca försiktigt på bensin-läget, låt el-läget ta över när man kommit upp i någorlunda fart. Uppför? Använd bensin-läget men med långsam acceleration.

Stadstrafik? Här gör sig hybridsystemet bäst. Det lönar sig ändå inte att "hiss-köra" (som de flesta gör i Bryssel!) eftersom det är tätt mellan trafikljusen. Istället för att acca snabbt och sen tvärbromsa vid nästa rödljus -som förvånansvärt många tycks göra - gäller det att använda el-läget så länge som möjligt och rulla fram sakta men säkert, och satsa på jämnast möjliga körning. Många stop-och-start försämrar helt klart bränsleekonomin.

Motorvägskörning? Här används alltid bensinmotorn. Runt 100 km/h eller strax därunder verkar vara optimal fart för bra bränsleekonomin på denna bil på motorvägen. Hur många minuter vinner man egentligen på att köra 120/130? Inte mycket, i praktiken, om man inte lör väldigt långt. Dessutom kör man säkrare runt 100, med längre reaktionstider om man t.ex. måste tvärbromsa.

AC? Njae - bör helst undvikas om man vill ha högsta möjliga bränsleekonomi. Kanske kan man öppna fönstret i stället?

Jag gör det närmast till en sport att köra så bränslesnålt som möjligt, och med tiden kommer jag nog att bli ännu bättre på detta. Efter varje körning så gör färddatorn en bedömning om hur snålt man har kört - om klarar under 0,40 så får blinkar ett stort "EXCELLENT" på skärmen. Det tilltalar mitt tävlingsssinne, och blir en extra sporre att köra smart och snålt.

Ett extra plus i sammanhanget är att man faktiskt kör säkrare med en elhybrid än med en konventionell bil. Just därför att man kör jämnare och mindre ryckigt - oftast också något långsammare. Utan att tappa nämnvärt med tid - åtminstone inte i stadstrafik. Dessutom har man alltid möjlighet att köra snabbare om man faktiskt vill - upp till 134 hästkrafter vilket inte är så lite för en bil io golfklassen.

Det är dock inte helt okontroversiellt att köra mjukt och försiktigt i Bryssel. Jag börjar vänja mig vid att den ena blådåren efter den andra kör om efter ett trafikljus, eftersom de anser att jag accar för långsamt. Men redan vid nästa trafikljus brukar jag sakta men säkert rulla fram till den omkörande bilen och nosa den i baken...

En test i engelsk TV kan ses här:

Testföraren når vid extrem snålkörning ett resultat på imponerande 0,35 l/mil (även om också han konstaterar att det då blir en del köbildning bakom bilen).

Om vi får se den stora omställning från fossilbilar till hybrid- och rena elbilar som många tror och hoppas på, så kommer trafiken - inte minst för gångtrafikanter och cyklister - därför att bli bra mycket säkrare. Helt enkelt därför att bilarna kommer att röra sig lite långsammare. Det går inte att acca lika snabbt som med en bensinare. Och varför ska man det - egentligen?

En övergång till elbaserad trafik kan alltså rädda både miljö och människoliv på samma gång. EU-kommissionen tror på en omställning som innebär att hälften av all stadstrafik går på el år 2030, och en total övergång till el-bilar i städerna 2050. Samtidigt lanserar de en noll-vision för trafiksäkerheten till 2050. (Kolla förresten in kommissionens coola "trailer" till iniatitivet här).

Låt oss hoppas - och se till - att kommissionens trafikvision kan förverkligas. Snart är ladd-hybriderna här, och de lär ha ännu bättre bränsle-ekonomi.

Raka gurkor och andra EU-myter

2011-04-06T14:45:00.011+02:00

Inför den svenska omröstningen om EU-medlemsskap 1994 florerade ett antal antal riktigt underliga argument mot att Sverige skulle gå med i EU.

Jag minns särskilt ett påstående som handlade om att EU tvingar alla grönsaksodlare att odla raka gurkor. Jag misstänker t o m att jag själv kan ha använt detta argument mot ett svenskt medlemsskap (jag hörde till skeptikerna på den tiden). Om det är sant? Döm själva.

Många sådana "EU-myter" är fortfarande vanliga, inte minst i den EU-skeptiska brittiska pressen. Där hävdas bl.a. att:

- EU har infört förbud mot att mata hundar med ben

- EU-anställda har rätt till gratis viagra-tabletter

- Alla ambulanser i EU måste målas gula

- Uttjänta sex-leksaker måste lämnas in till elektronikhandlare

- Grisfarmare måste erbjuda särskilda leksaker till sina grisar

- EU förbjuder försäljning av plasma-TV

Dessa och många andra mer eller mindre fantasifulla myter bemöts kortfattat på en särskild hemsida hos kommissionen. Flera av myterna har ett tydligt miljötema.

Klimatkommissionär på Sverigebesök

2011-03-29T16:56:00.004+02:00

Idag är Connie Hedegaard på besök i Stockholm och träffar bl.a. Andreas Carlgren.

Samtidigt förhandlar vi den för Sverige så viktiga frågan om beräkningsgrunder för kolsänkor och "utsläpp" från skogsbruket. Frågan behandlas i Coreper imorgon.

Sverige är tillsammans med några andra mindre länder med mycket skog och stor skogssektor särskilt måna om att beräkningsreglerna är rättvisande och rimliga. Diskussionerna är både tekniskt och politiskt intrikata.

Sverige är en riktigt "stormakt" på skogssidan, och vår position blir ofta vägledande för andra länder från t.ex. Baltikum.

Idag publicerade också kommissionen en vision för hur trafiksektorn ska kunna klimatanpassas till 2050. Spännande läsning - för den som tycker klimatfrågan är intressant. Här kan man läsa mer.

Fredagsmus

2011-03-25T18:41:00.001+01:00

Sen fredags-eftermiddag på kontoret - som vanligt.

Nästan varje vecka sliter man ont för att hinna färdigt med det man anser att man borde ha gjort innan man äntligen kan ta sig hemåt för lite familjesamkväm på fredagkvällen. I Sverige har det numera blivit ett begrepp - "fredagsmys" (något som i belgien torde uppfattas som ganska okänt, eller rent av suspekt).

Fredagsmys finns t o m beskrivet på wikipedia. Och här finns lite udda varianter på temat.

Eller, som min tre-åring säger: Fredagsmus.

Nåväl, oavsett vad det kallas: nu är det äntligen bussen hem som gäller, för kvalitetstid med familjen.

WEEE ou non?

2011-03-24T15:35:00.004+01:00

Förra veckans miljörådsmöte blev både spännande och segdraget. Klimatslutsatser, elektronikavfall, utfasning av kvicksilver, regler för GMO-odling, kommissionens 2050-meddelande och valfångst var på agendan - bland annat. Mötet slutade inte förrän efter kl 9 på kvällen, och det som var mest spännande rörde ett direktiv om hantering av el-avfall (det så kallade "WEEE-direktivet"), där det ovanliga hände att kommissionen ställde sig utanför överenskommelsen. Det betyder att medlemsländerna måste enas om vartenda kommatecken för att komma till beslut (annars räcker det med kvalificerad majoritet, dvs 66% av rösterna).

Här kan man läsa mer om miljörådsmötet.

För övrigt har våren kommit till Bryssel på allvar. De senaste dagarna har det varit 15-20 grader varmt och strålande solsken, och grönskan har fullkomligt exploderat. Här blommande körsbärsträd:

Synd att man spenderar så mycket tid i ett kontor och mörka möteslokaler.

Idag får man i varje fall ett litet andrum, eftersom det är EU-toppmöte och mötesfritt i övrigt pga de rigorösa säkerhetsrutinerna. Tyvärr också med sedvanligt trafik-kaos till följd (barnen fick stanna hemma från skolan idag). Bl.a. stänger man helt flera av tunnelbanestationerna runt rådsbyggnaden. Stora demonstrationer gör att biltrafiken korkar igen fullständigt, och det enda riktigt tillförlitliga sättet att ta sig fram är till fots eller till cykel.

Och i EU:s korridorer diskuteras flitigt mutanklagelserna mot tre EU-parlamentariker. Om detta stämmer (vilket mycket tyder på eftersom allt finns på video) så är det inget annat än en jätteskandal.

Färdplan mot 2050

2011-03-11T17:33:00.000+01:00

I veckan presenterade EU-kommissionen en strategisk "färdplan" för hur EU ska uppnå ett koldioxidsnålt samhälle år 2050. Rapporten innehåller bl.a. ett förslag till lämplig s k utsläppsbana för att klara det redan överenskomna långsiktiga klimatmålet (som antogs under det svenska ordförandeskapet 2009) att minska klimatgasutsläppen med 80-95% i EU och den rika världen till 2050 jämfört med 1990.

För att klara detta på ett kostnadseffektivt sätt krävs enligt kommissionen utsläppsminskningar på i storleksordningen 25% år 2020, 40% år 2030 opch 60% år 2040. Minus 25% till 2020 anses ligga inom räckhåll om EU klarar det överenskomna målet om 20% energieffektivisering till samma årtal (ett mål som kräver stora insatser för att uppnås). Ytterligare -5% kan klaras genom utsläppshandel, och EU skulle i så fall sammanlagt kunna nå en minskning på -30%.

Tydliga och trovärdiga långsiktiga utsläppsmål är av stor betydelse för att styra investeringar och satsningar inom näringsliv och samhälle i klimatvänlig riktning. Likaså är det viktigt att säkra en någorlunda linjär utsläppsminskning fram till 2050. Om man skjuter upp nödvändiga klimatåtgärder nu så leder det till enorma merkostnader senare. Det är samhällsekonomiskt rationellt att sprida ut kostnaderna över en längre tid.

Rapporten har hittills fått ett ganska positivt mottagande från såväl näringsliv som miljöförespråkare. Men det återstår att se om den kan leda till de förändringar i samhällsekonomin som kommissionen och andra progressiva krafter vill se.

I botten finns en närmast filosofisk diskussion om hur EU bäst ska kunna återhämta sig ur den ekonomiska krisen och på längre sikt hur västvärlden ska kunna bevara och utveckla vårt ekonomiska välstånd.

Ett läger tror att detta endast låter sig göras genom att satsa på gammal teknik och ineffektiv och smutsig tung industri. Andra - med brittiska regeringen i spetsen - är genuint övertygande om att EU endast kan bygga en trygg framtida ekonomi på resurseffektiv spetsteknik och klimatsmarta investeringar, och att detta förutsätter en mycket ambitiös klimatagenda.

Här kan man läsa komissionens pressmeddelande, och här rapporten i sin helhet.

Ännu en valfråga

2011-03-01T15:59:00.000+01:00

Rejält hektisk på jobbet nu, med mycket på gång på klimatsidan (mer om det senare), ett nytt miljörådsmöte att förbereda (14 mars) och flera nya och oplanerade miljöfrågor som har dykt upp i Coreper den senaste tiden. Bakgrundsrapporter och talepunkter ska skrivas, förslag till svensk position ska tas fram, och cheferna ska breifas.

En fråga som verkligen har seglat upp från ingenstans är den alltid lika politiska och oförutsägbara frågan om valjakt. Det hela inleddes denna gång med att USA planerar en s.k. demarsch om isländsk valjakt (en demarsch är ett slag upprop som framförs av en ambassadör till en regering med ett särskilt politiskt budskap).

Amerikanarna kontaktade ett antal EU-medlemsländer för att söka politiskt stöd för uppropet, och nu pågår inensiva diskussioner om EU ska ansluta sig till demarschen som grupp, om varje land ska bestämma detta själva, eller om EU istället ska initera ett eget särskilt initiativ om valjakt istället för att bara ansluta sig till amerikanarna.

Till saken hör att Island har ansökt om EU-medlemsskap, och att hanteringen av den politiskt känsliga valfrågan mycket väl kan påverka utfallet av både förhandlingarna som helhet och kommande folkomröstning.

Frågan är också hur man agerar så taktiskt som möjligt för att uppnå det övergripåande målet - en minskad kommersiell valjakt på global nivå. Fel budskap, timing eller form kan visa sig kontraproduktivt.

Återstår att se om och i så fall hur EU kan enas om en gemensam linje i denna knepiga fråga, och hur den i så fall kommer att se ut.

Belgien bäst i världen

2011-02-17T16:17:00.001+01:00

I dag slår Belgien världsrekord i antal dagar utan vald regering. De är därmed bäst i världen i den ovanliga grenen "utdragen regeringskris". Det tidigare världsrekordet hölls av Irak. (Enligt EU Observer.)

Buss-strejk

2011-02-15T14:00:00.000+01:00

I morse var det dags för en ny kollektivtrafik-strejk i Bryssel - något som inträffar med jämna mellanrum. Varken bussarna, spårvagnarna eller tunnelbanan rullar.

Detta skapar enorma trafikproblem eftersom det innebär att fler tar bilen, och infartsvägar som Rue de la Loi och Avenue Louise korkar igen totalt. För vår det innebär det att barnen inte kommer till skolan, eftersom vi är beroende av buss och spårvagn för att ta oss dit.

Som tur är cyklar jag till jobbet så jag missar inte dagens klimatförhandlingar. Man fick kryssa sig fram bland alla stillastående tutande bilar, men till slut kom jag fram helskinnad.

Vid dagens förhandling ska vi gå igenom ett utkast till deklaration om utfallet i Cancun. Det är som vanligt en omständig process att försöka enas om varenda stavelse, eftersom det finns grundläggande meninsskiljaktilgheter i synen på vad EU ska driva och hur långt man vill att EU ska gå internt.

Kinas nya 5-årsplan

2011-02-11T11:14:00.008+01:00

De krafter som inte vill att EU ska öka sina klimatambitioner hänvisar ofta till att EU endast står för drygt 10% av världens klimatgasutsläpp och att det är meningslöst att göra mer eftersom inte de riktigt stora länderna som Kina, Indien och USA har motsvarande ambitionsnivå.

Det låter ju rimligt och rationellt (om än hopplöst, eftersom det i praktiken torde innebära att man ger upp), och förvisso stämmer det att varken Kina eller USA är särskilt pådrivande i de internationella förhandlingarna.

Men frågan är vad som händer i verklighetens Kina. Trots att kineserna ofta sätter käppar i hjulet i klimatförhandlingarna så tyder mycket på att de tar klimathotet allt större allvar, och är på god väg att införa långtgående nationella klimatåtgärder in den 5-årsplan som ska antas i vår.

Enligt en rapport från tankesmedjan E3G så väntas Kina besluta om flera nationella mål och åtgärder på klimat- och energiområdet som t.o.m. är mer ambitiösa än i EU. Som exempel nämns målet att öka av andelen förnybar energi i Kina till 427 gigawatt till 2015 - det innebär 60% ökning jämfört med idag. EU:s energipolitik motsvarar endast en ökning på ca 322 gigawatt.

I 5-årsplanen planeras också investeringar på motsvarande 460 miljarder euro för s k "smart grids" (dvs effektivare elnät) fram till 2020, medan EU bara ska investera 23-28 miljarder. Ett nationellt kinesiskt mål för förbättrad energi-intensitet på 16% väntas också, liksom särskilda sektorsmål för t.ex. cement, -olje och kemikalieindustrin.

Dessutom väntas Kina lägga fast ett 30 procentsmål för lägre energiförbrukning i nya fordon, lansera ett pilotprojekt för handel med utsläppsrätter och införa en skatt på resursanvändning. Åtta jättestäder kommer att identiefieras som s k "low carbon zones", med ännu tuffare klimatpolitiska åtgärder.

Här kan man läsa mer.

Risken för att EU i framtiden tappar mark i förhållande till Kina när det gäller utveckling av ny klimatsmart teknik och förnybar energi är därmed uppenbar.

Och argumentet att EU inte bör göra mer om inte omvärlden skärper sitt nationella klimatarbete ekar ihåligt.

Klimatkandidatur

2011-02-04T16:07:00.001+01:00

Stora delar av arbetsveckan har dominerats av ett internt EU-bråk om vilka medlemsländer som ska finnas representerade i den klimatfinansieringskommitté som inrättates vid klimatmötet i Cancun.

12 EU-kandidater slåss om endast 7 eller 8 platser (av totalt 40). Ett förslag till fördelning från ordförandelandet Ungern fick sånär fullt stöd men föll till slut eftersom ett medlemsland protesterade och förhindrade konsensusbeslut. EU har nu tvingats be FN om uppskov för nomineringen av EU:s kandidater, och intensiva diskussioner förs i korridorerna utanför det pågående toppmötet för försöka att hitta en lösning.

Kandidaturfrågor är långt ifrån oviktiga och det är inte svårt att begripa hur lätt de kan politiseras och bli riktigt komplicerade eftersom de delvis kan anspela på ett lands status och nationella stolthet. Det är också ofta svårt att hitta kompromisser eftersom man formellt sett inte kan dela på en plats i en FN-kommitté.

Men nog kan det kännas frustrerande att tvingas lägga så mycket tid och kraft på en ren procedurfråga istället för att arbeta med att föra själva sakfrågan - i det här fallet att skydda klimatet - framåt.

Cyberstöld av utsläppsrätter

2011-02-01T11:12:00.000+01:00

Smogvarning i Bryssel idag (vilket händer då och då). Myndigheterna uppmanar folk att åka kollektivt och har infört hastighetbegränsningar på 50 km/h i hela stor-Bryssel och 90 på alla omgivande motorvägar - även om få verkar respektera detta.

I EU-korridorerna diskuteras i dagarna ett antal spektakulära cyber-attacker på EU:s register för utsläppsrätter. Tjuvarna har hackat elektroniska register i flera medlemsstater (dock inte Sverige) och stulit flera miljoner utsläppsrätter till ett totalt värde av hela 50 miljoner euro.

Sådana stölder är knappast enkla att utföra, eftersom det krävs hög kunskap om hur systemen fungerar och avancerad teknik för att komma åt registren. Sannolikt handlar det därför om väl organiserad brottslighet.

För att undvika fler stölder har kommissionen tillfälligt stängt handeln med utsläppsrätter, och ställt krav på skärpta säkerhetsrutiner och uppgraderade system.

Klimatkommissionär Hedegaard kommenterar stölderna i SVD. Hon har onekligen en poäng i att attackerna är ett bevis på att handelssystemet faktiskt fungerar, eftersom CO2-utsläppen har ett verkligt ekonomiskt värde.

Nästa år centraliseras registersystemet till kommissionen, vilket kommer att göra det bra mycket svårare att stjäla utsläppsrätter framöver.

Stol-gubben

2011-01-23T15:03:00.001+01:00

Härom dagen vid frukostbordet frågade jag vad grabbarna ville bli när de är stora.

- "Batman!", förklarade lillgrabben utan att tveka (där han satt iförd både mask och slängkappa).

- "Polis, eller stol-gubbe", sa den äldre.

- "Stol-gubbe" sa jag, något förbryllad? "Vad är det??"

- "Jomen du vet, han som är så stark och kan flyga.

Jag begrep fortfarande inte.

- "Jomen Superman du vet. Han heter väl stol-gubben på svenska".

Äntligen fattade jag - Stålmannen. Hur dum får man vara?

Att hålla sig på mattan

2011-01-20T14:42:00.008+01:00

Jag har sedan 2008 löpande berättat om de olika EU-ordförandeländernas konstnärliga utsmyckning i rådsbyggnaden i Bryssel. I början av 2009 väckte det tjeckiska ordförandeskapets konstverk stor uppståndelse, och man tvingades t o m täcka över delar av det för att blidka bl.a. bulgarerna.

Nu är det dags igen. Ungern har installerat en jättelik matta, med olika tema från den ungerska historien - bl.a. Rubiks kub, som uppfanns av ungraren Ernö Rubik på 70-talet (själv hade jag mycket kul med detta omöjliga pussel).

Det som uppfattas som kontroversiellt är den historiska karta som också finns på mattan och som avbildar Ungern som stormakt (närmare bestämt det habsburgska riket), med 1848 års gränser. Detta anser många vara ett ge uttryck för en provocerande nationalism - inte minst slovaker och rumäner, vars länder som på kartan ser ut som Ungerska provinser.

Till saken hör att Ungern nyligen genomförde en kontroversiell lagreform innebärande att ungerska minoriteter utomlands enkelt kan få ungerskt medborgarskap. Här och här kan man läsa mer om den intrikata mattan.

Kontroversiell svensk vargjakt

2011-01-17T16:45:00.018+01:00

I lördags inleddes årets licensjakt på varg i Sverige (se t.ex. artikel i DN). Den kontroversiella jakten debatteras intensivt - både i Sverige och i EU.

Inom EU finns sedan länge ett särskilt naturskyddsdirektiv (art- och habitatdirektivet), som skyddar hotade djur- och växtarter inom EU. Reglerna innebär t.ex. att jakt på hotade rovdjur (såsom varg) är förbjudet inom EU såvida inte man uppfyller ett antal strikta undantagskrav.

Förra året anmälde bl.a. Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden den svenska vargjakten till EU-kommissionen, som valde att inleda en informell skriftväxling med regeringen för att få mer information.

Kommissionen lät sig dock inte nöjas med de svar man fick. Idag har miljökommisionär Janec Potocnok meddelat att de kommer att gå vidare med ett formellt s.k. överträdelseförfarande för att pröva om den svenska jakten är förenlig med EU:s miljölagar. Så här skriver han på sin hemsida:

I regret that Sweden has begun the licensed hunting of wolves without giving clear answers to my letter sent on 7 December 2010. We have been in intensive dialogue with the Swedish government, which has been aware of the Commission's concerns about the legality of the hunt for a long time. The actions of the Swedish authorities leave me with little choice other than to propose to the Commission that it begin formal proceedings against Sweden for breach of EU environmental law. I hope that the Swedish government's promised effort to address the unfavourable conservation status of the wolf population in Sweden through translocation of wolves from other parts of Europe will be pursued without delay.

Här kan man lära sig mer om regeringens vargpolitik. Här kan man läsa en debattartikel av Andreas Carlgren på DN Debatt från den 10 januari. BBC rapporterar här.

Att leda EU utan regering

2011-01-13T15:17:00.016+01:00

Den belgiska regeringskrisen har nu pågått i 215 dagar, vilket motsvarade hela EU-ordförandeskapet och mer därtill. Det är rekord, t o m med belgiska mått mätt. Och det finns ännu inga tecken på att förhandlingarna går framåt.

Tvärtom, så har kungens medlare avgått igen (för vilken gång i ordningen vet jag inte), och alltfler börjar på allvar tvivla på om vissa av förhandlingsparterna, särskilt på den flamländska högerkanten, alls är intresserade av att nå en politisk lösning. Det tals om nyval - igen. Men det är högst tveksamt om det egentligen skulle förändra något; låsningarna skulle sannolikt bestå.

Samtidigt dalar det ekonomiska förtroendet för Belgien i takt med en skenande statsskuld, ett ökande budgetunderskott och skakiga storbanker. Nyligen hamnade Belgien i en makroekonomisk analys på 16e plats i en lista över länder med störst konkursrisk. Landet är i akut behov av en stabil regering som kan fatta de ekonomiska beslut som krävs för återupprättat förtroende. Och bland en hel del väljare pyr nu ett växande missnöje med politikernas oförmåga (eller ovilja) att komma överens. På websiten "Le record du monde" räknar en klocka ner mot världsrekordet för ett land utan regering (nuvarande rekord hålls av Irak, som var utan regering i 299 dagar). (DN rapporterar så här).

När det belgiska EU-ordförandeskapet nu ska summeras verkar bilden vara samfälld. Belgarna utförde ett alldeles utmärkt EU-ordförandeskap: effektivt, ambitiöst och resultatinriktat. Många undrar nog hur det kan vara möjligt, i avsaknad av politiskt ledarskap.

Personligen tror jag att få länder kan leda EU framgångsrikt utan en väl fungerande regering. Att Belgien klarade sig så bra beror på deras långa EU-erfarenhet, skickliga och erfarna EU-diplomater, och förmågan att helt lämna nationella käpphästar åt sidan och istället fokusera på pragmatiska kompromisser (som de har så stor erfarenhet av på hemmaplan).

Framtida ordförandeländer kommer att vara mer beroende av stabila regeringar och drivna politiker som vill något. I dessa dagar är behovet av ett starkt och offensivt politiskt ledarskap i EU större än någonsin - både för att klara den ekonomiska krisen och för att möta klimatkrisen.

En grön jul

2011-01-10T12:52:00.009+01:00

Tillbaks igen på kontoret efter en verkligt "grön jul" - dvs en jul utan överdriven materialism och julklappshets, flygresor och matfrosseri (t o m julklappspappren och julgran har återvunnits!). Av min underbara fru fick jag ett egenkonstruerat litet häfte med "upplevelsecheckar" med allt från pilatespass till överasknings-picnic att nyttja vid valfria tillfällen i framtiden. En av de bästa klappar jag någonsin fått - och med mycket begränsat ekologiskt fotavtryck.

Utan resor och julgäster blev det desto mer tid över för familjemys, tennis och utflykter t.ex. till Bryssels finfina julmarknad (Plaisirs D'Hiver) och häftiga Technopolis, som är kul för både stora och små.

Julen var inte bara var grön utan också - för ovanlighetens skull i Bryssel - vit. Därför blev det också en hel del pulkåkning, ofta med hjärtat i halsgropen eftersom bästa och snabbaste pulkbacken ligger rakt ovanför en stor damm med vatten...

En liten utflykt genom ett snöklätt Ardennerna till norra Frankrike hanns också med, med Europas största slottsruin, Chateau de Sedan, som slutmål. En fascinerande påminnelse om Europas våldsamma och blodiga historia. Så sent som under andra världskriget användes borgen av tyskarna som avrättningsplats och tortyrkammare.

Ungrarna tar över stafettpinnen

2010-12-22T11:29:00.002+01:00

Igår hade vi traditionsenlig överlämning av "monstret och batongen" från belgarna till ungrarna.

Belgien har gjort ett styvt jobb på miljösidan, bl.a. genom att avsluta flera lagförslag (biocider, RoHS, CO2 från lätta lastbilar), leda EU till stora framsteg internationellt i Nagoya (konventionen för biologisk mångfald) och Cancun, och har drivit resurseffektiviseringsagendan framåt.

Ungrarna däremot har redan deklararat att de inte kommer att prioritera miljöfrågorna under sitt ordförandeskap. Kommissionen väntas inte heller komma med några nya spännande förslag på miljösidan under den närmaste tiden.

Kanske har vi en period av stiljte framför oss i miljöarbetsgruppen.

Låga klimatkrav för smålastbilarna

2010-12-22T11:23:00.002+01:00

Miljörådsmötet i måndags avlöpte utan överraskningar - förutom frånvaron av flera ministrar (inklusive vår egen) som inte kom fram till följd av snökaoset i Europa.

För min del innebar mötet bl.a. slutet på över ett års förhandlingar om att minska CO2-utsläppen från lätta lastbilar, i och med att ministrarna godkände ett gemensamt kompromissförslag från det belgiska ordförandeskapet och EU-parlamentet. Jag ledde själv de fyra första förhandlingsmötena om de lätta lastbilarna i miljöarbetsgruppen under det svenska ordförandskapet och har därför följt frågan med särskilt stort intresse.

Tyvärr blev utfallet något av en besvikelse, eftersom kommissionens ursprungliga förslag vattnades ur av de stora producentländerna i EU och av EU-parlamentet. Både det medelfristiga och det långsiktiga målet försvagades, med resultatet att bilarna tillåts släppa ut upp till 147g CO2 per km år 2020, istället för 135 som kommissionen och Sverige ville (idag släpper dessa bilar ut i genomsnitt kring 180-90 g/km).

Jag tror att försämringarna innebär att man gör industrin en björntjänst. EU:s konkurrenskraft kommer inte att främjas av en försvagad miljö- och klimatpolitik. Tvärtom; höga miljöambitioner driver fram innovation och ny smart teknik till gagn för både miljön och ekonomin. Dessutom gynnas bilköparna av bränsleeffektivare fordon. Oljan lär inte bli billigare i framtiden.

Miljöråd i juletid

2010-12-17T17:24:00.000+01:00

Alltmedan snön lägger sig över Bryssel, är börjar det bli dags för ännu ett miljörådsmöte. Miljöministrarna har sedan länge en tradition av att mötas sist av alla EU-ministrar, strax före jul. Så också i år.

På den som vanligt fullspäckade agendan står bl.a. en förordning för att minska utsläppen från lätta lastbilar, där den sannolika överenskommelsen mellan rådet och parlamentet tyvärr är en besvikelse eftersom det långsiktiga målet till 2020 kommer att bli mycket högre än kommissionens ursprungliga föreslog (135 g/km).

Miljöministrarna ska också anta en s k politisk överenskommelse (vilket innebär att man fortfarande måste förhandla klart med parlamentet) om en ny reglering för biocider, och debattera behovet av ett 7e miljöhandlingsprogram för EU.

Under ministerlunchen ska man diskutera EU:s miljötillstånd 2010 (här kan man läsa en intressant rapport om detta från Naturvårdsverket), och därefter följer en debatt om hur man ska gå vidare i klimatfrågan efter Cancun-mötet.

Snöklädd Bryssel-palm framför den svenska EU-epresentationen

Blygsamma framsteg i Cancun

2010-12-13T10:11:00.003+01:00

Efter långa nattförhandlingar lyckades man till slut enas om ett beslutspaket i Cancun. Även om det är lätt att hålla med om att beslutet är otillräckligt jämfört med vad som skulle krävas för att på allvar möta klimathotet så är utfallet ett viktigt framsteg, eftersom dödläget sedan Köpenhamn nu äntligen har brutits.

Ordförandelandet Mexiko kan ta på sig stor del av äran för att det blev ett beslut, tack var en strategi som byggde på nedspelade förväntningar, öppenhet, tålamod och dialog med alla parter. UD-kollegan Jakob Ström hade sms-kontakt med en av de centralt placerade mexikanska förhandlarna under de avgörande timmarna under Cancun-mötet, och rapporterar här.

Nu gäller det för EU att hitta en effektiva vägar för att bygga vidare på Cancun-uppgörelsen, med sikte på en mer omfattande uppgörelse - helst redan i Sydafrika nästa år. Finansdepartementets utredare Joakim Sonnegårds förslag att helt överge FN-spåret och hitta andra samarbetsformer kommer knappast att leverera. Däremot ligger det en del i gårdagens huvudledare på DN där man argumenterar för att arbeta i flera olika spår, parallellt med FN-arbetet. Detta är dock knappast något nytt, utan sker redan på flera sätt. Och den pragmatism och realism som efterlyses har EU redan visat prov på i Cancun; det var inte EU som hotade att blockera beslutet om att hålla Kyoto-spåret öppet, utan Japan och Ryssland.

FN:s klimatsamarbete är på många sätt tålamodsprövande, trögt och tröstlöst. Men icke desto mindre nödvändigt för att komma vidare. Parallellt gäller det att initiera och intensifiera klimatsamarbete också i andra fora såsom handel, forskning och ekonomi - liksom att EU vågar visa att det går att ställa om mot en klimatsmart ekonomi genom tillräckligt ambitiösa interna målsättningar och strategier. EU-kommissionens kommande strategi om EU ska uppnå de långsiktiga klimatmålen till 2050, som väntas i början av nästa år, blir ett viktigt bidrag till denna process.

Absolut eller relativ frikoppling?

2010-12-10T15:54:00.012+01:00

I rådets miljöarbetsgrupp har vi på sistone haft flera intressanta förhandlingar om EU:s framtida miljöpolitik, som bl.a. har handlat om EU ska ha ett nytt miljöhandlingsprogram eller inte, och om hur kommissionens kommande strategi för resurseffektivisering bör se ut.

I båda diskussionerna har begreppet "absolut och relativ frikoppling" (på engelska: "relative/absolute decoupling of economic growth") figurerat. Det kanske låter som rena grekiskan för många, men frågeställningen är principiellt intressant eftersom det handlar både om hur vi ska kunna lösa framtidens miljöproblemen och vilken typ av ekonomisk tillväxt som vi bör ha i framtiden.

Frikoppling (eller frånkoppling, som det ibland kallas), handlar kort och gott om att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökade miljöproblem och/eller ökad användning av energi och råvaruresurser.

Relativ frikoppling innebär att när den ekonomiska tillväxten ökar så ökar också miljöproblemen (eller energi- och resursanvändningen) - men inte lika mycket. Exempelvis kan man tänka sig att den ekonomiska tilläxten ökar med t.ex. 50% över en viss tidperiod, medan energianvändningen också ökar, men endast med 25%.

Den relativa frikopplingen är inte särskilt svår att uppnå - den sker ofta någorlunda spontant i en marknadseknomi eftersom det finns inneboende drivkrafter som försöker minimera kostnaderna och därmed energi- och materialanvändningen.

Absolut frikoppling är desto svårare att uppnå. Det innebär att den ekonomiska tillväxten ökar samtidigt som de absoluta miljöproblemen totalt sett minskar. Detta är historiskt sett mycket ovanligt, särskilt i större skala. Fram till idag har tillväxten varit nästan helt beroende av ständigt ökande uttag av energi och naturresurser, med växande miljöproblem som följd.

Det finns ett fåtal exempel på absolut frånkoppling som visar att det trots allt är möjligt, såsom utsläpp av försurande svaveloxider som har minskat kraftigt i västvärlden sedan 80- och 90-talet, parallellt med omfattande ekonomisk tillväxt. Ett svenskt exempel är att tillväxten i Sverige sedan 1990 har ökat med totalt ca 50%, samtidigt som utsläppen av växthusgaser tack vare omfattande politiska insatser faktiskt har minskat med ca 10%.

Inom EU anser Sverige tillsammans med flera andra länder, särskilt i norra delen av Europa, att man definitivt bör sträva efter en absolut frånkoppling. Öst- och Sydeuropeerna är desto mer tveksamma och ifrågasätter dels om det alls är möjligt, dels om det ens är önskvärt, eftersom det befaras lägga hämsko på fortsatt tillväxten som sådan (som av i princip alla medlemsländer anses överordnat allt annat).

Om syd- och östeuropeerna får rätt så ligger mänskligheten ganska illa till. Så gott som alla miljövinster som har uppnåtts hittills kommer på kort eller lång sikt att motverkas av ständigt ökande konsumtion, som ju är själva motorn i den ekonomiska tillväxten (miljövinster till följd av effektivare bilmotorer äts t.ex. upp av fler bilar och ökad bilanvändning, och insatser för att minska avfallsberget får begränsad effekt pga att folk köper fler prylar och ökat antal förpackningar).

Förr eller senare kommer en tillväxt som även fortsättningsvis baseras på ständigt ökat energi- och resursuttag (med eller utan relativ frikoppling) att underminera resursbasen för själva tillväxten, antingen genom resursbrist, eller - i högre grad - okontrollerbar miljöförstörning.

Liknande frågeställningar dryftades nyligen på DN debatt. Debatten lär fortsätta länge ännu.

Tomteförbistring

2010-12-07T11:17:00.003+01:00

Stor förvirring råder hemmavid. Inte nog med att det råder viss oklarhet om jultomten verkligen existerar eller inte. Det finns dessutom TVÅ snarlika julenissar att hålla reda på.

I Belgien firar man nämligen "Sinterklaas" den 6 december. Då ska alla barn placera en morot(!) i en liten sko någonstans i huset, och på natten kommer en rödklädd vitskäggig gubbe som ska käka upp grönsaken och lämna ett paket i dess ställe. Med sig har han dessutom en eller flera mörkhyade tjänare som kallas "Zwarte Piet".

Denna underliga tradition (tacka vet jag julstrumpor vid spiselkransen, tomtegröt och riktiga tomteluvor) bygger på en gammal myt om ett katolskt helgon från Turkiet som lär ha varit synnerligen snäll mot alla barn (nuförtiden skulle man nog bli lite misstänksam, med tanke på alla pedofilskanaler).

För en nordbo som har fått lära sig att tomten kommer från Lappland, gör entre via skorstenen den 24e december och har luva istället för påvehatt blir detta ju alldeles fel.

I lördags stötte Grabbarna på en Sinterklaas och en Svarte Per i affären och blev bjudna på pepparkakor (eller speculos, som det heter i Belgien). Väl hemma igen blev jag bombarderad med frågor - varför hade tomten en så konstig hatt? Varför hade han en böjd pinne i handen? Varför kom han redan nu, trots att vi inte har öppnat alla 24 luckorna i julkalendern? Vem var den lille svarte gubben som han hade med sig - var det bara han som hade åkt genom skorstenen..?

Myten om den svenska jultomten är redan det en svår julnöt att knäcka i en modern familj - ska man t.ex. ljuga eller tala sanning om tomtens existens? Om man blandar ihop det hela med den belgiska tomtedimensionen så blir det en närmast omöjlig uppgift att hantera.

Sverige får nyckelroll i Cancun

2010-12-06T09:54:00.000+01:00

Meningen var att jag skulle vara i Cancún dessa dagar som en del av den svenska klimatdelegationen, men det visade sig vara för mycket att göra i Bryssel så planerna ändrades.

Synd, det hade varit intressant att följa överläggningarna på plats. Inte minst eftersom Sverige nu har givits en nyckelroll i förhandlingarna. Nyligen bad Mexiko, som är ordförande för klimatmötet, att Sverige tillsammans med Grenada ska konsultera och hitta kompromisslösningar för att utforma en gemensam vision med långsiktiga mål för det globala klimatarbetet. Ö-staten Grenada är ordförande för AOSIS, Alliance of Small Island States, som representerar de små ö-länder som sannolikt kommer att drabbas värst av klimatförändringarna.

Att enas om en långiktig vision är inte en enkel uppgift, så det blir en stor utmaning för Andreas Carlgren och kollegorna på plats i Cancun att hitta kompromisser som bär.

Själv får kag inrikta mig på att förbereda onsdagens Corepermöte på inför miljörådet 20 december, och läsa underhandsrapporterna från Mexiko.

Som hemma hos sig?

2010-11-29T17:00:00.001+01:00

Under min tidigare Brysselpostering bodde jag endast ett stenkast från en restaurang vid namn "Comme Chez Soi", vilket motsägelsefullt nog betyder "som hemma hos sig". Motsägelsefullt, eftersom det sannolikt är Bryssels bästa restaurang. På den tiden hade den tre michelinstjärnor, nuförtiden lär den "bara" ha två ("Råttatouille", anyone?).

Jag måste ha gått förbi resturangen 100-tals gånger, men var aldrig riktigt lockad av att boka bord eftersom jag inte riktigt har förstått vitsen med att betala en mindre förmögenhet för några tallrikar mat. Kan det verkligen vara så gott att det motsvarar 3-4 ggr högre pris eller mer än för normal restaurangmat? Mitt eget svar - utan att våga testa - var nej. Icke desto mindre tycktes restaurangen alltid vara fullsatt.

I lördags hade jag dock turen att få testa hur det är på riktigt - dessutom nästan gratis. Själv har jag aldrig vunnit något av värde i hela mitt liv (kanske kan ha att göra med att jag aldrig spelar eller köper lotter), men min underbara fru lyckades för några månader sedan med konststycket att helt utan insats vinna ett frikostigt presentkort med en helkväll för två på Comme Chez Soi.

Nog blev kvällen minnesvärd. Vid entrén välkomnades vi av en uniformsklädd dörrvakt, varpå vi blev mottagna av en hel av stab av personal som prickade av oss på en lista, tog hand om våra ytterkläder (portieren tycktes kunna memorera alla gästernas klädsel) och anvisade oss ett bord.

Så det var dags att välja mat och dryck. Vinlistan var tung som en bibel, medan menyn endast omfattade ett par tre sidor. Förutom ett fåtal hutlöst dyra á la carte-rätter erbjöds man två menyer, varav vi valde den något (relativt sett) billigare 6-rättersvarianten som såg ut så här:

Carpaccio duet of Dublin Bay prawns and lobster with lemongrass, raw minced gambas with ginger and lime
Steamed dab with snails from Namur, bouillon with shiitake and Chinese chive
Scallops with Puy lentils, cucumber roll with Colchester flat oysters
Hen pheasant "fine champagne" with winter garnishing
Pear with multiple flavours
Crackling of coffee and cocoa, jasmin pearls ice cream

Själva matsalen var intressant inredd i utpräglad Art Noveau-stil, som dock egentligen var för ljus och gräll för min smak. Genom ett stort fönster kunde man festligt nog se kökspersonalen (med komiskt höga kockmössor) slita i köket, och det var faktiskt svårt att hålla sig för skratt när vår kypare engagerat men återhållsamt redogjorde för ingredienserna på tallriken på en utpräglat nasal franska - alltmedan han ivrigt pekade på de olika rätterna med lillfingret. Det kändes nästan lite parodiskt, som ett skådespel - vilket det ju också är. All personal tog sina uppgifter på allra största allvar, och man märkte knappt när de tomma tallrikarna dukades av. En trevlig detalj var att man flera gånger erbjöds påfyllning av de ljuvliga såserna.

Mitt i alltihop kom lillfingermannen in med ett gnistrande tomtebloss, en liten chockladöveraskning från Marcolini (för att fira vårt tio-årsjubileum, dagen till ära) och en digitalkamera, och en halvtimme senare fick vi det tryckta fotot som minnesgåva. Snyggt, proffsigt och trevligt, och utan att kännas överdrivet med personalkörssång eller liknande pinsamheter.

Själva maten då? Det är ju den man kommer dit för trots allt. Tja, den går knappast att klaga på: kreativ och varierad, synnerligen vackert presenterad, och (överlag) alldeles utsökt. Flera av smaksensationerna var för mig fullständigt nya, och gav i många fall riktigt spännande och helt oväntade associationer (skärgårdskänsla, vinbärsbuskar på landet, skogspromenad efter ösregn...).

Min egen favorit var var nog hummercarpaccion och kammusslan med linser (den tillhörande såsen gjord på vit belgisk öl var närmast gudomlig). Jasminglassen var också minnesvärd, liksom vinerna. Rätterna var precis lika minimala som man kunde förvänta sig, så trots att man blev rejält mätt så kände man sig inte alltför däst efteråt.

Som helhet blev jag positivt överraskad - det var en större och trevligare helhetsupplevelse än väntat, och en riktigt unik Brysselerfarenhet som jag inte hade velat vara utan.

Ändå är jag tveksam om det verkligen är värt alla pengar. Det finns trots allt mycket annat som man kan spendera sina slantar på och som räcker betydligt längre, och Bryssel vimlar av utmärkta restauranger med avsevärt lägre priser.

Å andra sidan - då får man nöja sig med kypare som inte kan konsten att peka med lillfingret.

Förhandlingsstrategi inför Cancun

2010-11-24T11:18:00.001+01:00

Andreas Carlgren redogör idag i DN för Sveriges och EU:s förhandlingsstrategi inför Cancun-mötet i december.

I Bryssel är förväntningarna på klimatmötet fortfarande oerhört lågt ställda. En EU-kollega sa dock att det känns bättre än inför Köpenhamn; varje litet framsteg som kan göras i Cancun kommer att ses som en stor framgång, till skillnad från ett år sedan när förväntningarna på genombrott var enormt uppblåsta och de framsteg som trots allt gjordes då drunknade i den allmänna bilden av ett stort misslyckande.

Tala om ändrade perspektiv.

En numera pensionerad UD-kollega som på många sätt har varit min förebild och mentor beskrev ofta det varierande läget i klimatförhandlingarna än mer sofistikerat:
- När förhandlingarna går riktigt dåligt, är det i själva verket sällan så illa som det kan verka. Fast å andra sidan: när förhandlingarna går bra, så är det oftast inte heller riktigt så bra som det kan framstå.

Mer om minskade utsläpp från bilar

2010-11-23T13:13:00.000+01:00

Här kan man på ett överskådligt sätt lätt se hur utsläppshistoriken för CO2 för nya bilar har sett ut de senaste 5 åren. Klicka på "average CO2" till höger och sedan på "playknappen" längst ner till vänster för att se hur utsläppshistoriken utvecklas mellan olika bilmärken 2005-2009 i förhållande till den målsättning som (i procent) som EU har antagit för 2015. Klickar man uppe till höger så kan man få samma presentation med stapeldiagram och kurvor.

Det visar sig att t.ex. Toyota och BMW (något otippat kanske) utmärker sig genom att visa på snabbast utsläppsminksningar, medan t.ex. Daimler, Mazda, Nissan och Volkswagen inte har varit riktigt lika framgångsrika - även om alla kan påvisa klart minskade ustläpp. Toyota uppnår sånär 2015-målet redan nu!

Presentationestekniken baseras på den geniale inspiratören Hans Roslings idéer. Roslings hemsida kan för övrigt varmt rekommenderas för den som vill få en mer positiv bild av världens tillstånd än den man generellt får via media och olika domedagsprofeter.

Att elda för kråkorna

2010-11-12T13:04:00.007+01:00

Fick en smärre chock nyligen när jag såg den årliga kostnaden för att värma upp bostaden som vi hyr i Watermaal. Och drar slutsatsen att huset måste vara oerhört dåligt isolerat.

Mycket riktigt. På en smart hemsida som Bryssels miljökontor har satt upp för att främja gröna eneriginvesteringar kan man via flygbilder och ett klassificeringssystem med färgskala se hur väl (eller dåligt) isolerad ens bostad är. Enligt denna så bor jag (liksom en majoritet av Brysselborna, tycks det) i ett gulmarkerat hus, vilket bl.a. innebär att: "Il est possible que votre toiture soit peu ou partiellement isolée (...) Nous vous conseillons de faire réaliser un audit énergétique."

Det är alltså "möjligt att jag bor i ett hus med ett tak som är lite eller delvis isolerat". Rådet är att kontakta specialiser för att göra en energiinventering.

Om jag känner min hyresvärd (som ju inte är den som betalar gasräkningarna) rätt, så chansen att hon kommer att lägga pengar på att förbättra isoleringen i byggnaden ungefär lika stor som att hon ska investera i andra förbättringar i vår bostad. Dvs lika med noll.

Så vi får fortsätta att elda för kråkorna - men jag har nu i varje fall ställt in brännaren på att stänga av elementen nattetid. Alltid något.

Bilindustrin och verkligheten

2010-11-11T13:32:00.000+01:00

När EU i slutet av 2008 antog en ny lag om att successivt minska CO2-utsläppen från nya bilar, reagerade EU:s bilindustri med bestörtning. Det nya målet - max 130g/km i genomsnitt per nyproducerad bil, fördelad enligt en rättvisekurva mellan olika bilmodeller - sades vara fullständigt orealistiskt och skulle slå ut stora delar av EU:s bilindustri och leda till massarbetslöshet. De hade då haft över 10 år på sig att klara motsvarande klimatmål på frivillig väg - och misslyckats kapitalt.

I dag har vi - i varje fall delvis - facit. Enligt en ny rapport från kommissionen så minskade utsläppen från bilar sålda i EU med 5,1% under 2009. Det är den största minskningen som någonsin uppmätts, och innebär att bilindustrin faktiskt redan idag uppnår det lagstiftade målet om att 65% av alla nya bilar ska klara 130 g-målet år 2012, dvs två år i förväg. Flertalet tillverkare beräknas klara även det slutiga målet (100% från 2015) långt tidigare än vad lagen kräver.

Faktum är att jag själv har bidragit en liten del till förnyelsen av EU:s bilpark genom att genom att nyligen byta ut min gamla bil mot en Toyota Auris laddhybrid som drar 0.38 l/mil blandad körning. Typiskt nog kunde inget Europeisk bilmärke, särskilt inte Saab och Volvo, matcha dessa låga värden. I varje fall inte ännu...

I dagarna inleds slutförhandlingar mellan rådet och parlamentet om motsvarande CO2-krav för för lätta lastbilar, som idag står för ca 10-15% av EU:s CO2-utsläpp från transportsektorn. Debatten från 2008 upprepas, och bilindustrin lobbar frenetiskt för svagare kravnivåer. Förhoppningsvis kan erfarenheten från passagerarbilarna bidra till att ambitiösare mål kan antas denna gång.

EU-lag om minskade utsläpp från tung industri antagen

2010-11-10T15:55:00.001+01:00

Igår antogs formellt en av EU:s viktigaste lagar på miljöområdet: industriutsläppsdirektivet. Direktivet, som förhandlades färdigt i somras efter flera års segdragna diskussioner, lägger fast långtgående krav på att tung industri ska använda sig av s k bästa möjliga teknik, och inför nya strikta gränsvärden för miljöföroreningar såsom kväve- och svavelutsläpp från stora förbränningsnläggningar (t.ex. kolkraftverk). Över 52000 industrianläggningar omfattas.

Här och här kan man läsa mer.

Fransk marinad

2010-10-29T12:31:00.001+02:00

Går sedan länge på franskaundervisning en timme per vecka i EU-representationens regi, med inhyrda lärare utifrån. Visserligen är engelska huvudspråket i förhandlingarna, och de formella mötena är alltid simultanöversatta, ibland t o m till och från svenska, men det är trots allt både nyttigt och trevligt att utbyta lite vardagsfranska med sydeuropeerna (som ofta har franska som första- eller andraspråk) i korridoren, och vara kapabel att föra en enkel konversation på franska över en kopp kaffe.

Vår nya fransklärarinna är lite speciell - och mycket bra. Hon väljer ut roliga (om än ofta svåra) texter och ljudklipp från fransk och belgisk media som ger en liten glimt av en annorlunda politisk och vardaglig verklighet än den vi är vana vid från Sverige. Vi går igenom övningen i ett stenhårt tempo, alltmedan hon själv blir allt mer engagerad i ämnet så till den grad att hon nästan går i spinn (vilket för övrigt heter "partir en vrille" på franska, fick jag lära mig idag).

Det finns liksom inget annat val än att hänga med.

En i studentkollega beskrev vår franskaövning tämligen klockrent: "Man blir liksom helt marinerad i franska!"

2,089 miljarder ton

2010-10-26T16:09:00.003+02:00

Nu har kommissionen kommit med konkreta siffror för EU:s framtida utsläppstak. Totalt ska EU:s industri få släppa ut 2,039 miljarder ton koldioxid under år 2013. Utsläppstaket ska minska med 1,74% per år fram till 2020, vilket leder till en sammanlagt minskning på 21%.

De företag som investerar i ny teknik, effektiviserar och byter bränsle får utsläppsrätter över som de kan sälja. Företag som släpper ut mer än antalet tilldelade utsläppsrätter tvingas köpa enligt marknadspris.

Parallellt måste medlemsstaterna själva minska utsläppen från transporter, hushåll mm som inte ingår i handelssystemet; Sveriges utsläppsmål för dessa sektorer är t.ex. -17% till 2020.

Handelssystemet är smart och effektivt, men väl så krångligt i praktiken, med mängder av specialregler och undantag. Så mycket enklare det hade varit med en gemensam koldioxidskatt för hela EU - men det har visat sig politiskt omöjligt att nå enighet om.

Hörgrummade ånge!

2010-10-24T18:50:00.006+02:00

Den populäraste sagofiguren hemmavid dessa dagar är utan tvekan Emil (i tuff konkurrens med Pippi).

Härom dagen undrade min äldsta om han kunde få sitta i "snickeboa" trots att han inte kunde komma på något bra hyss. Han tyckte att det verkade så mysigt.

Och i morse när minstingen ville kramas men upptäckte att jag var lite orakad så blev han mörk i synen och hojtade
- "HÖRGRUMMADE ÅNGE!! Du sticks!"

Så det var bara att plocka fram rakhyveln. Nu är kinden lenare än en barnar*v.

Hur har man råd?

2010-10-19T15:48:00.034+02:00

I torsdags förra veckan var det miljörådsmöte för miljöministrarna i Luxemburg. Här följer några dagboksanteckningar.

Onsdag 13/10
16.00 Avresa med bil från Bryssel. Incheckning på hotellet efter knappt 3 timmars bilfärd. Passar på att läsa igenom underlagsdokumentationen på vägen.

19.00 Andreas Carlgren och resten av den svenska mötesdelegationen anländer från flygplatsen.

20.00 Förmöte och genomgång med ministern om klimatfrågan. Inget mötesrum tillgängligt - lokalerna är uppbokade av en massa parfymförsäljare. Istället en kvarts kvällspromenad till ett systerhotell, där vi går igenom förhandlingsläget och tänkbar strategi inför morgondagen. På uppdrag av Andreas tar jag och klimathandläggarna sedan fram förslag till svenska kompromisstexter.

22.30 Äntligen klara. Hungern gör sig påmind och några av oss tar en öl och ett sent kvällsmål på närliggande restaurang. Nattlig utcheckning från hotellet för att undvika köerna vid receptionen morgonen efter.

Torsdag 14/10
08.00 Frukost på hotellet. Taxi till möteslokalerna. Taxin kör fel, men till slut kommer vi fram till möteskomplexet. Byggnaden är anskrämligt ful och påminner närmast om en lagerlokal. Stolarna passar inte till borden och gör varje liten förflyttning i mötesrummet till ett jätteprojekt.

Rådsbyggnaden i Luxemburg - med "vadderad" utsida.

09.30 Nytt förmöte med Andreas på svenska delegationsrummet. Snabb och effektiv genomgång av alla dagordningspunkter. Avstämning om den svenska klimatkompromissen.

10.00 Ministrar och delegater minglar och hälsar på varandra, varpå miljörådsmötet inleds. Ordförande är den flamländska miljöministern Schauvliege, vars namn ingen kan uttala. Hon gör ett proffsigt intryck och sätter en tidsgräns på tre minuter för varje talare. På en stor skärm i mitten av rummet finns en stor digital klocka som räknar ner. Inledningsvis hålls en debatt om nya regler för odling av GMO-grödor; kommissionens förslag får mycket kritik.

Talarna klockas under mötet - max 3 minuter

10.15 Andreas lämnar mötet för tête-á-tête med klimatkommissionären Connie Hedegaard, jag sitter med som rapportskrivare. Mycket intressant och öppen diskussion om läget inför Cancun-mötet och hur man kan förbättra förutsättningarna för att EU ska öka sina klimatambitioner till minus 30% till 2020.

11.15 Plötsligt går brandlarmet! Visst tumult utbryter och lokalerna utryms till hälften, innan signalerna tystnar. Delegaterna tycks trivas bättre ute på gårdsplanen i oktobersolen, för det är svårt att samla ihop mötet igen. Minst en halvtimmes mötestid har gått förlorad; jag passar på att leta rätt på några nyckelpersoner för att försöka förankra den svenska klimatkompromissen. Mötet fortsätter, och man antar en EU-position inför ett FN-möte om biologisk mångfald i Japan. Punkten är okontroversiell, men alla tar till orda och talar om vikten av ett framgångsrikt FN-möte.

11.45 Nytt bilateralt möte, denna gång med den danska miljöministern, som vill tala om ett samarbetsprojekt om biologisk mångfald. Vi sitter i en anspråkslös liten kafeteria utanför möteslokalen.

14.15 Mötet ajourneras och ministrarna stänger in sig i lunchlokalen för att förhandla de utestående klimatfrågorna, utan rådgivare. Någon konstaterar att miljöministern från ett av de mer klimatskeptiska länderna inte är på plats och istället representeras av en jovialisk EU-ambassadör med färgrann halsduk. Det spekuleras en del i om detta är bra eller dåligt - kommer de nu att bli mer medgörliga eller bli ännu svårare att tampas med?

15.00 Snabblunch, varpå en lång väntan tar vid. Utanför ministrarnas lunchlokal, som vaktas av barsk säkerhetspersonal, flockas tjänstemännen och försöker på olika sätt ta reda på hur det går. Jag skickar SMS med råd till Andreas om ordförandens förväntade kompromisstext på basis av olika rykten som cirkulerar i korridorerna.

17.45 Förhandlingslunchen är äntligen över (efter nästan fem timmar) och ministrarna samlas i möteslokalen. En kompromiss har utarbetats som alla omedelbart vill analysera vilket inte är lätt eftersom den inte finns på pränt. När texten väl dyker upp visar det sig snart att delen om kyotoprotokollet har skrivits om rejält, och nu har blivit mycket mer svårtolkad - en kollega kommenterar klockrent: Det ser närmast ut som en obegriplig sammanklumpning av olika bokstäver! Rykten gör snabbt gällande att Italien har varit besvärliga och så när blockerat en lösning, via telefon från Rom. Irriterade klimatkollegor går omkring och muttrar att om frågan är så viktig för Italien så får väl ministern för sjutton gubbar se till att vara på plats.

18.00 Tar emot telefonsamtal från journalist som vill veta mer om förhandlingarna och utfallet. Jag tvingas avbryta efter en stund eftersom mötet återupptas.

18.15 Klimatslutsatserna klubbas utan ändringar, men Italien begär ordet för att göra klart för alla hur svårt det har varit för dem att gå med på kompromissen om kyotoprotokollets förlängning. Av detta skäl lägger de fram en särskild röstförklaring som tas till protokollet. Kort därefter avslutas mötet.

19.15 Avresa med bil till Bryssel. Lyssnar på "Godmorgon Världen" i podradion. Hemkomst vid 10.30-tiden. Ingen riktig middag idag heller. Somnar icke desto mindre som en stock.

Fredag 15/10
07.30 Jag lyssnar på morgonekot på podradion, där utfallet beskrivs som att "EU:s klimatpolitik har tagit ett litet steg framåt" genom att EU kan acceptera en förlängning av Kyotoprotokollet efter "hårda påtryckningar på Italien". Andreas intervjuas i ett flera minuter långt inslag.

Här kan man läsa departementets officiella sammanfattning av rådsmötet.

A-ha - en ren nostalgitripp

2010-10-12T15:59:00.010+02:00

En lördag för ett drygt kvartssekel sedan gick jag in på Waidele i Göteborg - som sades vara stans bästa skivaffär - för att försöka hitta en låt som jag hade hört på mitt favoritradioprogrammet Metropol kvällen innan. Låten hette "The sun always shines on TV". Gruppen hette A-ha och kom från Norge.

Det blev en pinsam historia. Waidele-expediten hade ingen aning om vad jag pratade om. "A-ha... haha, uhu..? Från Norge...? Haha, A-ha... Hm, kanske har jag en skiva med Ö-hö här i högen nånstans... Eller något med Hehe kanske...? Haha!". Sen frågade han en kollega, och fortsatte att skämta om både namn och ursprungsland ända tills jag, blossande röd om kinderna, lommade iväg utan skiva. Kände mig rejält bortgjord.

Några veckor senare slog A-ha igenom stort världen över, t o m i Göteborg. Men jag återvände aldrig till Waidele, utan köpte min A-ha-skiva i en annan skivaffär. Även om jag hade god lust att gå tillbaks, slänga skivan på disken och säga "A-HA - har ni ingen koll eller?!".

Igår hade jag nöjet att se A-ha uppträda i Bryssel på sin allra sista turné - "Ending on a high note tour". Både gruppmedlemmarna och publiken hade en påtagligt hög medelålder (den tidigare så bildsköne Morten Harkett hade påminde närmast om den skröplige Mick Jagger när han travade in på scen iförd stora pilotsolglasögon). Men vad gjorde väl det? Den ena nostalgitrippen avlöste den andra inför en mycket entusiastisk publik, med höjdpunkter som "Scoundrel Days" (refrängen ger fortfarande sköna rysningar), "Hunting high and low" och "Living Daylights".

Harkett lär för övrigt inneha världsrekordet i att hålla samma ton längst tid i ett live-uppträdande - 20,2 sekunder för sången "Summer moved on". Undrar just om personalen på Waidele känner till det.

Nytt miljörådsmöte i antågande

2010-10-11T18:11:00.002+02:00

Läs mer i representationes veckobrev.

Om att lämna på dagis

2010-10-11T12:49:00.003+02:00

Varje dag ska barnen ska lämnas på dagis innan kl 9, och mitt mål är att lämna minst 2 ggr i veckan om jag inte har tidiga morgonmöten ("tidigt" på EU-språk är kl 9). Det går oftast bra.

Ambitionen är att försöka göra dessa små projekt (som är logistiskt krävande eftersom jag måste åka både buss, spårvagn och tunnelbana) till en trevlig "utflykt", och se det som kvalitetstid med barnen istället för en stressig transportsträcka. Lättare sagt än gjort, där man står och trängs bland sura belgiska morgonpendlare - men oftast går det ganska bra. En favorit är att berätta påhittade sagor om drakar, troll och häxor och annat skoj på vägen.

Sannolikt inspirerad av en sådan saga, pekade min 5-åriga grabb i morse plötsligt på en äldre herre som stod en bit bort och informerade både mig och resten av bussen om att "gubben har en lika stor näsa som en häxa!". Då känndes det skönt att vi talar ett språk som inte är mainstream i Europa.

Men jag måste erkänna att gubben hade en osedvanligt stor kran. När grabbarna blir större ska jag lära dem några visdomsord från min egen far som han i sin tur fick från sin pappa: "Det är inget lyte att ha ett stort snyte - det är värre skam att gå näslös fram!".

Att hämta barnen är värre. Belgiska dagis stänger kl 15 (eller kl 12 på onsdagar) och det hör till undantagen att man kan komma ifrån så tidigt från jobbet. Inte undra på att det finns så många hemmafruar i Belgien - och så få hemmapappor. (Här kan man läsa om mitt eget hemmapappaprojekt i Kap Verde 2006-2008).

Ett delat Belgien

2010-10-08T16:03:00.011+02:00

Regeringskrisen i Belgien fortsätter.

Tydligen handlar det minst lika mycket om pengar som om principer - flamländarna vill öka den regionala kontrollen över skattemedel, eftersom Flandern drar mer skattepengar och har färre utgifter än Vallonien (som har fler sociala problem och högre arbetslöshet).

Vallonerna tycker själklart att detta är en mindre bra idé eftersom det skulle hota deras välfärdssystem, och har nu satt klackarna i backen. Med följd att separatispartiets ledare De Wever har lämnat samtalen om regeringsbildning.

Det känns ganska otroligt att EU fortfarande leds av ett land utan fungerande regering.

Och det är ännu underligare att ordförandeskapet trots detta fungerar ganska bra.

Ett delat EU

2010-10-07T17:35:00.000+02:00

Intensiva förberedelser nu inför miljöministermöte 14 oktober i Luxemburg. På agendan står bl.a. EU:s position inför Cancun-mötet i början av december, frågan om eventuell uppskalning till -30% till 2020, och förberedelser inför mötet med konventionen om biologisk mångfald i Nagoya i november.

Frågorna ledde till en rejäl holmgång i Coreper igår, och flera av kompromisserna hänger på en skör tråd.

Det står alltmer klart att när det gäller klimat i allmänhet, och frågan om -30% i synnerhet, så är EU väldigt splittrade internt. En grupp länder anser att man omedelbart bör besluta om uppskalning till -30%, medan en annan håller benhårt fast vid det s k "konditionalitestkravet", och anser att EU inte ens ska diskutera frågan en ambitionshöjning innan resten av världen åtar sig långt tuffare klimatåtaganden.

I bakgrunden finns en mer djupgående filosofisk splittring om hur man bäst ska hantera den ekonomiska krisen. Vill man ha en återgång till den traditionella kortsiktiga tillväxtekonomi som rådde innan krisen, eller ska vi passa på att utnyttja återhämtningen till att skapa en stabilare, hållbarare och grönare ekonomi?

Inom EU får man helt olika svar på den frågan, beroende på vem man frågar.

1000 bussar i vägen

2010-09-30T17:08:00.001+02:00

Igår marscherade tiotusentals demonstranter runt EU-kvarteren i Bryssel för att protestera mot svångremspolitiken i flera av EUs medlemsländer i EU (läs mer på BCCs hemsida).

Vid kvarteren kring vårt dagis stod drygt tusen (1000!) bussar parkerade, och eftersom kollektivtraffiken var helt lamslagen stannade båda barnen hemma och även jag jobbade hemifrån via internet.

Ett smart drag, visade det sig när jag pratade med de stackars kollegor som hade släpat sig till kontoret genom gatukaoset. Det enda fungerande sättet att ta sig fram var till fots - med långa omvägar runt avspärrningar och demonstrationståg.

Och barnen tyckte att det var suveränt att få vara hemma en dag mitt i veckan. De hoppas på fler demonstrationer snart.

Belgien i ett nötskal

2010-09-29T16:41:00.000+02:00

Vill du veta mer om detta komplicerade land, och förstå varför det är så svårt att bilda regering? Se filmen! (Och läs tidigare blogginlägg...)

Radikala(?) trafikåtgärder i Bryssel

2010-09-21T21:42:00.002+02:00

I söndags - när det var valdag i Sverige - hade Bryssel sin årliga bilfria dag. Hela staden stängdes av för biltrafik och all kollektivtrafik var gratis. Det blev ännu en gång en riktig folkfest, trots halvdant väder. Grabbarna var helt fascinerade över att få gå, springa och cykla fritt på gatan. Här och här kan man läsa tidigare blogginlägg på samma tema.

Fortfarande handlar det dock endast om en söndag per år vilket är på tok för lite med tanke på hur roligt folk har.

Däremot har man nu infört en annan trafikpolitisk åtgärd, som nog får betraktas som lite radikal: en 30 km fartgräns för hela Bryssels innerstad (dvs området innanför den ökända "tunnelringen").

Det motsvarar väl ungefär motsvarande fartgräns för hela Stockholms innerstad. Det torde vara en närmast otänkbar tanke i Sverige(?), men är nu alltså realiserat i Bryssel.

Dock återstår det att se om fartgränsen respekteras; enligt min erfarenhet är det lite si och så med tillämpningen av trafikregler i Belgien.

En blå-grön regering?

2010-09-20T10:42:00.015+02:00

Så visar det sig då tyvärr att inte heller Sverige är immunt mot partiorganiserad rasism. Men att det skedde med så stor marginal, och att SD t o m fick fler röster än två av etablerade partier förvånar ändå.

Några av mina EU-kollegor verkar något mindre förvånade, de har sett samma sak hända i sina egna länder (en av dem kommenterade torrt "welcome to the club!"). Sverige sällar sig nu tyvärr till mängden av EU-länder med starka ultranationalistiska partier (Nederländerna, Belgien, Österrike, Frankrike, Danmark...). Så här kommenteras valet i andra länder.

Att både S och V får minskat stöd efter fyra år av borgerligt styre förvånar också. Men även detta följer ett europeiskt mönster: vänstern är på tillbakagång trots djup ekonomisk kris, ansvarslösa banker och ökande samhällsklyftor. Samtidigt som de gröna - och ultrahögern - går framåt. De rödgrönas initiativ att formalisera samarbetet redan innan valet ser ut att var ett strategiskt misstag som - trots MPs relativa framgång - sannolikt inte gynnade något av de tre partierna.

När MP kom in i riksdagen som nytt parti på 80-talet ledde det ganska snabbt till att de etablerade partierna anpassade sin politik genom att lägga större tyngd vid miljöfrågorna. Det var i grunden en positiv utveckling, och innebar att MP i många delar fick gehör för sin politik i sak, om än med begränsat formellt inflytande.

Nu gäller det att undvika att främlingsfientligheten till följd av SD:s väljarframgång på samma sätt integreras i den politiska huvudfåran i Sverige. Häri ligger den verkliga utmaningen med gårdagens valutfall. Utvecklingen i Europa visar hur små extremistpartier tyvärr ofta leder till att brunfärga partiprogramen hos de mer rumsrena partierna.

Därför känns det betryggande att alla de etablerade partierna så tydligt tar avstånd från SDs politik, och redan från början utesluter varje form av samarbete med SD för att uppnå riksdagsmajoritet.

Men eftersom inget av blocket har egen majoritet så återstår egentligen bara två alternativ för att så verkligen ska bli fallet: en borgerlig minoritetsregering (som då under alla förhållanden kommer att bli beroende av stöd från SD i många frågor) - eller samarbete över block-gränserna.

Kanske lutar det åt en blå-grön regering i Sverige?

EU redan på minus 17%

2010-09-15T13:18:00.004+02:00

EUs miljöbyrå EEA beräknar med jämna mellanrum EUs samlade årliga CO2-utsläpp. För 2009 landar de på minus 17.3% jämfört med 1990. Det är nästan 10 procentenheter lägre än EU:s målsättning enligt Kyotoprotokollet (-8%) och ligger väldigt nära EU:s lagstiftade mål till 2020 på minus 20%. 10 år för tidigt.

Den kraftiga minskningen beror givetvis till stor del på den omfattande ekonomiska krisen. Användningen av fossila bränslen minskade med 5.5% i EU under 2009, och kolanvändningen med hela 13%. Allt detta trots att vintern 2009 var ovanligt kall vilket krävde ökad energianvändning för uppvärmning.

En del av minskningen beror säkerligen också på att EU:s klimatpolitik och klimatinvesteringar nu börjar ge verklig effekt. Det kommer att bli mycket intressant att se hur utsläppen utvecklas när väl ekonomin har återhämtat sig. Min egen gissning är att utsläppssiffrorna sannolikt kommer att studsa tillbaks, men till en nivå som är avsevärt lägre än före krisen.

Siffrorna ger ytterligare goda argumenten för dem inom EU (t.ex. Storbritannien, Frankrike och Tyskland) som anser att EU bör sina öka klimatambitionerna till -30% till 2020. Utmaningen ligger i att se krisen som en möjlighet till omställning istället för att återgå till "busness as usual".

EU med sin robusta klimatpolitik och omfattande ekonomiska och politiska resurser har utmärkta förutsättningar för att möta denna utmaning; om det verkligen kommer att ske är en annan fråga. För det krävs stort politiskt ledarskap och mod. Vid Barrosos "State of the Union"-tal härom dagen gavs klimatet en oroväckande undanskymd plats.

Bryssels balla ballongparad

2010-09-12T20:28:00.008+02:00

Ballongparad idag i Bryssel, som avslutning på en serietidningsfestival. Sjukt kul, faktiskt, för stora som små. Se själva.

Personligen tycker jag nog att Svamp-Bob tog priset. Knäppare figur får man leta efter.
Här utanför kungliga palatset.

Den belgiska serie-ikonen SMURF (Schtroumpf på franska!) var förstås given.

...Liksom Spirou.

Men den här taffliga kopian av Manequin Pis...? Obscent är bara förnamnet.

Kortsiktig svensk valdebatt

2010-09-11T23:09:00.002+02:00

Det har varit en hektisk vecka, med tjänsteresor med enhetsplanering och EU-planeringsdagar i Helsingfors och Stockholm, följt av två tuffa förhandlingsdagar om klimat, om uppskalning till 30% och EU:s position inför nästa stora klimatmöte i Cancún i Mexiko i slutet av november.

Både det politiska och det mediala intresset för klimatfrågorna har svalnat rejält, och förutsättningarna för att nå verkliga framsteg i Cancún är närmast obefintliga. Här en rapport från klimatkonventionens chef Christiana Figueres, efter det senaste förberedande förhandlingsmötet i Bonn:

EU står villrådigt, och åsikterna går isär om hur man bäst håller liv i processen fram till nästa stora möte med klimatkonventionen i Sydafrika i slutet av 2011.

Hemma i Sverige pågår slutkampanjandet inför valet nästa söndag för fullt. Själv slås jag av hur frånvarande miljö- och hållbarhetsfrågorna är i debatten. Inte ens klimatfrågan verkar intressera.

Istället dominerar RUT-avdrag, pensionsskatter och betyg i sexan.

Förvisso inte helt oviktiga frågor, men varför undvika de stora överlevnadsfrågorna?

Agenda 21 lever!

2010-09-03T17:38:00.005+02:00

FNs konferens i Rio 1992 om miljö och utveckling och dess slutdokument Agenda 21 var en milstolpe för mitt och många andras miljöintresse.

För knappt 20 år sedan bidrog denna s k Rioprocess till att jag på allvar engagerade mig i arbetet för miljö och hållbar utveckling, först som ideellt aktiv student i Lund, sedan mer eller mindre avlönad för Burlövs kommun och FN-förbundet (inom miljönärverket "Q2000"), och numera som miljöförhandlare för miljödepartementet och UD.

Till en början handlade det mycket om att föra ner de abstrakta FN-målsättningarna på lokal nivå t.ex. genom att upprätta konkreta lokala agenda 21-planer, något som fick stort genomslag i svenska kommuner i mitten på 90-talet och som fortfarande finns kvar på en del håll (även om hållbarhetsarbetet nu alltmer tycks vara integrerat i kommunernas översiktsplaneringsprocesser - på gott och ont). Sverige var ett av få länder där det lokala arbetet sattes i fokus på detta vis.

Således blev jag glatt överraskad när det härom dagen damp ner en liten skrift i brevlådan till min bostad i Watermael med rubriken "En chemin pour un development durable - agenda 21 Watermael-Boitsfort" (På väg mot hållbar utveckling - agenda 21 för Watermael-Boitsfort). På framsidan fanns ett sött foto på en ädre herre som bär på en skottkärra med ett barn i, under ett blommande körsbärsträd.

Broschyren sammanfattar kommunens lokala agenda 21-plan och beskriver en rad åtgärder för att förbättra miljön (t.ex. minskad energianvändning, ökad återvinning, kollektivtrafik och naturskydd), liksom för att främja social och kulturell utveckling (såsom handikappsatsningar, blomutställningar, hälsosammare skolmat, internationell solidaritet och åtgärder mot kvinnovåld). Watermaels agenda 21-arbete är därmed bredare än det som bedrevs i Sverige som ofta upplevdes som smalt och inriktat på endast miljöfrågor.

I en tid där FN-samarbetet går trögt, inte minst på klimatområdet, är det roligt att konstatera att Agenda 21 fortfarande lever kvar, både som begrepp och som källa till engagemang och inspiration.

En hektisk höst

2010-09-01T15:57:00.000+02:00

Tillbaks på kontoret igen efter en efterlängtad semester. Batterierna fulladdade.

Vilket lär behövas eftersom belgarna drar igång på högsta växel med ovanligt många arbetsgruppsmöten under september. Lagförslag om elskrot, arbetsmaskiner, GMOs och biocider står på agendan, liksom omfattande förberedelser med EU-positionering inför flera stora internationella möten i t.ex. Cancun (klimat) och Nagoya (biomångfald).

Samtidigt pågår valspurt i Sverige. Oavsettt utfall så ska det bli spännande att se hur valet påverkar Sveriges agerande i EU. Erfarenheten hittills är att regeringsskiften faktiskt inte påverkar våra positioner i EUs nämnvärt när det gäller just miljöfrågorna. Sverige hör nästan till alltid till de mest ambitiösa medlemsstaterna, oavsett regering.

Vi får snart se om detta blir fallet även denna gång.

Bloggpaus

2010-07-23T20:23:00.000+02:00

Nu blir det en längre semesterpaus i bloggandet. Återkommer i september!

Långlivade polska tvättmaskiner

2010-07-23T20:18:00.000+02:00

Vid ett informellt miljöminstermöte i Ghent förra veckan var huvudtemat hur man ska kunna främja en effektivare resurshantering i EU.

Mot slutet av mötet tog den nya polska miljöministern till orda och berättade - med viss stolthet - att han hade en 39 år gammal tvättmaskin som forftarande fungerar. Han ställde frågan hur hållbart detta är i ett resursperspektiv, och pekade på att den gamla tvättmaskinen visserligen drar mer energi och vatten än en ny, men att man å andra sidan har undvikit en hel del avfall och resursanvändning som onekligen skulle ha uppkommit om han hade ersatt den gamla maskinen med en ny. Han visade sedan en detaljerad OH-bild som jämförde energi- och vattenförbrukning över tid i jämförelse med nya tvättmaskiner.

Initiativet väckte en hel del munterhet, men frågan är relevant.

I detta fall är slutsatsen tydlig: det finns klara fördelar med att byta ut en gammal tvättmaskin mot en ny eftersom den är mycket mer resurseffektiv. Men i många andra sammanhang kan man ifrågasätta om det alltid är bättre att köpa nytt istället för att använda äldre produkter tills de är uttjänta (eller repareras). Även om de t.ex. drar mindre energi och har mindre utsläpp.

Många av dagens produkter håller bara en begränsad tid, och är svåra att reparera. Det kan knappast kallas hållbart.

Nytt klimatutspel om 30%

2010-07-22T15:03:00.002+02:00

Miljöministrarna från EU:s största medlemsländer, dvs Storbritannien, Tyskland och Frankrike, gjorde härom dagen ett intressant gemensamt utspel i Financial Times om att EU bör höja sina klimatambitioner från minus 20% till minus 30% till 2020.

EU:s utsläpp har minskat med 11% sedan 2008 vilket har gjort det mycket billigare att nå -30%, och dessutom har priset på CO2-utsläpp störtdykt vilket lägger en hämsko på innovation och nyinvesteringar inom EU. EU riskerar helt enkelt att hamna på efterkälken i den globala konkurrensen, då länder som USA och Kina satsar alltmer på klimatsmart teknik.

EU-kommissionen argumenterade nyligen för samma sak i en rapport, dock utan att presentera lika tydliga slutsatser.

Det belgiska ordförandeskapet har därmed fått råg i ryggen för en progressiv fortsatt rådsbehandling. Frågan diskuteras i miljöarbetgsruppen imorgon, och finns på agendan för nästa miljörådsmötet i mitten av oktober. Målet är i första hand att föra frågan frågan framåt under hösten och fastställa en tidsplan för beslut under t.ex. 2011, med utgångspunkt från fler detaljerade analyser från kommissionen och utfallet vid FNs nästa stora klimatmöte i Cancun i november.

Allt fler menar nu att det s k konditionalitetskravet, dvs att länder utanför EU måste göra motsvarande åtaganden för att EU ska gå till minus 30%, är så gott som överspelat efter Köpenhamnsmötet förra året. Istället för att återgå till situationen innan krisen bör vi säkra en ekonomisk återhämtning som leder till rejält minskade utsläpp. Fortfarande återstår dock mycket arbete innan länder som Italien och Polen låter sig övertygas om detta.

Spanien hyllar bläckfisken

2010-07-13T22:37:00.001+02:00

Min spanska kollega var säker på seger i söndags. Detta eftersom en bläckfisk hade förutsett detta, hävdade hon.

Jag trodde först att hon skämtade, men har nu fårstått att det faktiskt finns en akvariebläckfisk som, genom att simma till rätt flagga, i förväg tippade att spanjorerna skulle vinna VM-finalen. Här kan man se med egna ögon:

Och inte nog med det, den bläckfisken tippade tydligen rätt vinnare även i sju andra matcher. I följd. Vad är oddset för det? 1 på 256, närmare bestämt.

Bläckfiskoraklet håller nu på att bli kultförklarat i Spanien (och resten av världen). Igår skickade min vän en bild på den spanska flaggan där man har bytt ut vapenemblemet mot en... bläckfisk!

Ett starkt spanskt avslut

2010-07-12T01:10:00.018+02:00

I Bryssel, liksom i resten av världen, har man följt VM-fotbollen med största intresse. Ibland har det tagit lite väl stora proportioner.

EU-förhandlingarna har under de senaste veckorna vimlat av ordvitsar och olika liknelser med hänvisning till fotbollen, och ibland har man t.om. avbrutit - eller åtminstone skyndat på - förhandlingarna för att hinna se fotbollsmatcherna. Det belgiska ordförandeskapet, som arrangerar ett informellt miljöministermöte i Ghent imorgon, meddelade t.ex. i fredags att de skulle ordna en stor tv-skärm för de ministrar och delegater som anländer redan ikväll, för att kunna följa VM-finalen.

De flesta ser matcherna ute på cafeer och restauranger, och det brukar vara en härlig feststämning kring dessa "mini-arenor". På Place Luxembourg i EU-kvarteren har man satt upp storbildskärmar runt hela torget, och efter matchen är det fest, med sång, gatudans, vuvuzela-brölande och bilparader.

Själv hade jag turligt nog valt att se finalen med spanska vänner och kollegor, och när Iniesta dundrade in segermålet så visste det spanska jublet inga gränser. Festen fortsatte senare på Grand Place.

En av vännerna berättade att enda gången som alla spanjorer känner verklig nationell stolthet och glädje och viftar med den annars impopulära rödgula spanska flaggan är när Spanien vinner viktiga fotbollsmatcher. Annars känner sig spanjorerna som regel mer som en casteljano, asturier eller galicier än som en spanjor.

Kanske är man också extra fotbollstokiga i just Spanien. Enligt en artikel the Guardian har man i en studie kommit fram till att 7 av 10 spanska fotbollsfans föredrar att titta på fotboll framför att ha sex.

Dagens VM-seger måste således vara bästa tänkbara avslut på det spanska ordförandeskapet - det tycker de säkerligen själva varje fall.

En mycket bra början på ordförandeskapet

2010-07-08T14:32:00.002+02:00

Belgien är så tättbefolkat att det inte finns några hus utan grannar och större vägar alldeles i närheten, inte ens långt ut på landsbygden.

Trodde jag.

Förra helgen insåg vi att det faktiskt inte stämmer, när vi blev inbjudna av en av mina belgiska kollegor att hälsa på i deras gamla lantgård i närheten av Bastogne i Ardennerna. Gården hade använts som fritidshus i flera generationer och låg med belgiska mått mycket ödsligt vid randen på en liten bokskog några kilometer från närmaste by, Sibret. Varken grannhus eller en större bilvägar på flera kilometers håll.

Det blev ett skönt avbrott från den tryckande värmen i Bryssel, med skogspromenader, tennis, grillning och bad i en liten skogsdamm full med grodor.

I skogarna runtomkring drabbade tyskarna samman med de allierade i andra världskrigets slutskede, och man kunde fortfarande se spår av gamla skyttegravar och bunkrar. Jag blev åter påmind om EU:s enkla men geniala ursprungstanke, nämligen att skapa ett ekonomiskt samarbete så sammanflätat att det skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Och slogs av hur väl det lyckades.

Second hand, second life

2010-07-05T13:45:00.002+02:00

Varje halvår smyckas den stora rådsbyggnaden i Bryssel med en mer eller mindre originell utställning av det nya ordförandeskapet.

Sverige hade ett glas- och furu-tema, och spanjorerna en rullande digital "flygande matta". Under tjeckernas ordförandeskap skapade utställningen "Entropa" också politisk kontrovers.

Har dock svårt att tro belgarnas utställning kan väcka särskilt mycket förargelse. Temat denna gång är mode och fattigdom/återvinning. Ett antal kreatitva modedesigners ställer ut kläder och andra attiraljer som har skapats av uttjänta produkter.

Initiativet härstammar från en organisation som över 70 år har gjort om gamla prylar till något vettigt som sedan skänkts eller sålts billigt till mindre bemedlade.

Utställningen kallas "Second hand, Second Life". Här några bilder:

Spanska miljömål

2010-06-30T11:56:00.004+02:00

Igår var det dags för den traditionella överlämningen av miljöarbetsgruppens staffettpinne med tillhörande "miljömonster" från de spanska kollegorna till belgarna, som tar över 1 juli.

Spanjorerna har på miljösidan klarat sig ungefär som förväntat, med överenskommelsen om industriutsläppsdirektivet som den stora fjädern i hatten. Man kan också stoltstera med ett nytt ambitiöst miljömål för biologisk mångfald som antogs både av miljöministrarna och av Europeiska rådet.

I andra miljöfrågor, inklusive klimatfrågan, har det gått mycket trögare och här får Belgien nu visa vad de går för (med eller utan regering, som ännu inte är på plats efter valet).

Senare under kvällen passerade jag EU-byråkraternas favorit-hak vid Place Luxemburg som under fotbolls-VM är översållat med storbildsskärmar. Efter Spaniens vinst i åttondelsfinalen fylldes torget av överförfriskade, dansande och sjungande spanjorer, ofta med spefulla budskap mot "lillebror" i väster ("Portugal-a-casa-å-å-å-å-å!").

Valförlust i Agadir

2010-06-28T12:46:00.011+02:00

Tyvärr blev det ingen överenskommelse om ett nytt och striktare globalt avtal för valjakt vid valfångskommissionens IWC möte i Agadir.

Som väntat blev spänningarna mellan valjaktsförespråkarna och de länder som vill kraftigt förbjuda eller åtminstona begränsa valjakten (såsom EU och Sverige) alltför stora.

Enda sättet att nå framgång och minska antalet dödade valar är att att alla parter går med på långtgående kompromisser - något som varken valjaktsnationerna eller totalförbudsivrarna tycks ha varit villiga att göra.

Hur långt är valjaktsnationerna - i synnerhet Japan - beredda att gå för att få fortsätta med sin verksamhet? Ganska långt, enligt denna artikel i NY Times som beskriver hur korrupta politiker och byråkrater från fattiga länder med begränsat intresse i valfångst mutas för att rösta i enlighet med japanska intressen i IWC. Här kan man också läsa om EUs viktiga roll i IWC, och om möjliga konsekvenser av att EU inte kommer överens internt (vilket kan spela valjaktsländerna i händerna).

Tyvärr innebär sammanbrottet i Agadir valjaktsnationerna kan fortsätta utnyttja kryphålen i existerande regelverk genom att jaga val "i vetenskapligt syfte". Sedan det s k moratoriet (dvs förbudet) mot valjakt infördes för ett kvartssekel sedan har hela 35.000 valar dödats med denna etikett.

En taktisk valfråga

2010-06-21T18:46:00.003+02:00

Förra veckans viktiga överenskommelse om industriutsläppsdirektivet har gått helt obemärkt förbi i svensk media. Tyvärr, får man säga, för frågan är verkligen värd att uppmärksamma eftersom den har stora konsekvenser för både miljö och näringsliv.

Desto mer skriverier finns det kring det nu pågående mötet med valkommissionen IWC i Agadir (se t.ex. denna DN-artikel).

Själv förhandlade jag ett förslag till EU-position inför IWC-mötet i onsdags förra veckan, följt av Coreperbehandling i fredags. Och blev närmast nerringd av journalister som ville veta hur EU och Sverige lägger upp förhandlingstaktiken inför IWC-mötet.

Jag kan förstå att frågan om valjakt väcker starka känslor, men mycket av kritiken mot den svenska linjen upplever jag som orättvis. Givetvis vill även Sverige begränsa valjakten. Men det gäller att inte låta det bästa bli det godas fiende. Om EU driver en alltför extrem linje i Agadir så riskerar förhandlingarna att haverera fullständigt - vilket leder till att valjakten ökar istället för minskar.

Svenska förhandlaren på plats Bo Fernholm berättar mer.

Överenskommelse om industriutsläppsdirektivet

2010-06-18T16:43:00.001+02:00

Det visade sig att det gick att komma överens om industriutsläppsdirektivet med parlamentet. Så här rapporterade jag till departementet sent på onsdagskvällen (utdrag):

"Vid dagens avslutande trilogmöte kunde enighet uppnås om en överenskommelse om industriutsläppsdirektivet ad referendum.

Slutförhandlingarna ledde till striktare skrivningar för artikel 15.4 (som reglerar undantagsvis avsteg från tillämpning av bästa möjliga teknik, s k BAT, vid tillståndsprövning av tung industriverksamhet), samt något snävare undantagsmöjligheter för stora förbränningsanläggningar i förhållande till rådets position.

Därmed är över 2 års omfattande och komplicerade förhandlingar till ända, och ett av EUs viktigaste direktiv på miljöområdet kommer att kunna antas. Direktivet innebär trots de relativt omfattande undantag som en majoritet i rådet (dock ej Sverige) har krävt att EUs regelverk och gränsvärden för över 50.000 industrianläggningar inom EU kommer att skärpas väsentligt, med betydande miljö- och hälsovinster som följd. Det innebär också att EUs miljölagstiftning för tung industri förenklas, konsolideras och harmoniseras vilket kommer att förbättra konkurrenskraften för de delar av näringslivet som ligger i framkanten när det gäller ny resurssnål och miljövänlig teknik.

Resultatet ligger ganska långt från både kommissionens förslag och parlamentets ursprungliga position, och är inte vad Sverige hade hoppats på (särskilt vad gäller stora förbränningsanläggningar), men det får ändå betraktas som en klar framgång mot bakgrund av försvårande förutsättningar i form av t.ex. den ekonomiska krisen."

Idag godkände Coreper uppgörelsen. Direktivet beräknas träda i kraft under senhösten. Goda nyheter för Europas miljö och för progressiva miljöföretag.

Avgörandets stund för Europas industri

2010-06-15T20:06:00.002+02:00

De senaste veckorna har det varit ett intensivt arbete med EUs nya industridirektiv, där förhandlingarna mellan rådet och parlamentet nu går in i ett slutskede, efter flera år av förhandlingar inom respektive institution.

En majoritet av medlemsländerna har infört långtgående undantagsmöjligheter för striktare miljöregler, något som parlamentet (med det svenska skuggrapportören Åsa Westlund) helst vill ta bort, eller i varje fall minimera. Sverige hör till en minoritet i rådet som ligger nära parlamentets linje, men hittills har rådet i stora drag stått fast vid sin position.

Flera förhandlingsmandat för rådet har förberetts i Coreper, och imorgon är det dags för ett sista och avgörande förhandlingsmöte (s k trilogmöte) mellan rådet, kommissionen och parlamentet, där man förhoppningsvis ska kunna komma överens om en slutlig kompromiss. Om inte, så väntar under hösten en strikt formaliserad förhandlingsprocess som kallas förlikning - och om även denna skulle misslyckas så faller hela förslaget, med stora negativa konsekvenser både för miljön och för progressiva företag (som tivingas konkurrera med mindre progressiva konkurrenter).

Förhandlingsprocessen har varit en av de mest intressanta som jag har följt inom EU, där jag tack vare nära kontakter med parlamentariker och deras assistenter har fått en ovanligt bra insikt i också parlamentets arbetssätt och förhandlingsstrategi.

Det lobbas nu intensivt in i det sista från såväl miljörörelsen som från industrin för att skärpa respektiva vattna ur reglerna, och många väntar med spänning på att få höra om resultatet från det trilogen i morgon eftermiddag.